Skrivet av admin 24-02-2008 | inga kommentarer
”Varför klagar människor så mycket i ett samhälle som de själva vill tro är världens bästa?” och andra slående citat ur Maciej Zarembas artikel Jaktscener från Lärarhögskolan (DN 20/12)
Och innan vi visste ordet av var ordet ”kränkt” nästan privatiserat.
Här blir ett brudpar kränkt av att prästen nämner Gud. Och där kränks en man av att hitta en slemmig klump i Ekströms extra fina hallonkräm.
Numera blir kriminella kränkta av att häktas, och ateister av att hitta en Bibel på hotellet.
När kenyanen blivit morfar kravlar sig svensken just upp ur tonårslivet…
- Du har kränkt mig!- Förlåt, men det menade jag faktiskt inte. Jag ville säga…- Nu kränker du mig igen, du tar inte min känsla på allvar!
”Om jag säger till polisen att du slog mig på käften vill de se blåmärken och höra vittnen. Om jag påstår att du kränkt mig krävs tydligen inget bevis. Det räcker med din känsla.”
”Den som känner sig kränkt har rätt.”
”de rosa khmererna”
”definitionen av kränkning är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord.”
”Så varför gick du med i Gaystudenterna?” ”Jag blev till och med ordförande. Ett ypperligt sätt att konfrontera min homofobi.”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=744469
Skrivet av admin 22-02-2008 | 2 kommentarer
För ett tag sedan hamnade jag i en lång diskussion med en kille som tyckte att jag var fruktansvärt dum i huvudet som var liberal (ja, samtalet kunde egentligen ha tagit slut där men det gjorde det inte) och kombinerade detta med att tycka att Refused var ett bra band. Hur kunde jag vara så konstig att jag bara tyckte att det var musik som gav energi och som jag gillade att lyssna på- utan att köpa hela det politiska paketet som omgärdar dem? Att jag överhuvudtaget gillade musik var nästan chockerande i den unge mannens värld.
Stureplanscenterns egna Johan har skrivit en rad krönikor i ämnet, och Erik Zsiga på Timbro har ju skrivit en hel bok. Men även om Johans första krönika är från början av 2000-talet tycks det ínte ha hänt speciellt mycket. Att vara röd ses fortfarande som bästa sättet att vara en cool typ. Johan skrev då: För unga arga musiker är det livsviktigt att framstå som rebelliska och emot etablissemanget. Även här ligger socialismen och kommunismen långt framme. I varje fall när det gäller image. Även om det knappast finns något mer tydlig sätt att stödja etablissemanget i Sverige idag än att vara socialdemokrat så är det ju så att den andra sidan har ännu fjösigare image vad gäller rebellism. Bara det att det stora borgerliga partiet heter ”lagom”. Och ordet ”borgerlig” för ju tankarna till radhusområde snarare än till omvälvande politik och förändring.
Och visst är det så. Vill du vara tuff, eller varför inte bara visa att du är en människa med koll så vinner inte bilden av alliansen många poäng. Hur mycket påverkar den högra sidan modet t ex (förutom det ständiga Östermalmstantsmodet förstås, men det räknar jag faktiskt inte som speciellt high-fashion) om man jämför med den just nu väldigt heta palestinasjalen?
På det senaste mötet diskuterade vi mycket om ”bilden”. Bilden av alliansen, bilden av centerpartiet och så vidare. Kanske handlar det mycket om att hitta känslan. Känslan som gör att fler personer förstår att man kan lyssna på vilken musik som helst- och klä sig som en aktivist om det är det man tycker är snyggast- och ändå vara liberal. En socialistisk retorik bygger mycket på känslor, och för att åter igen citera Johan: Det funkar liksom inte för en ung arg hip-hopare att ställa sig upp och förklara nackdelarna med höga marginalskatter.
Touche.
Uppdatering: Jag blandade ihop korten, det var inte vår Johan. Men det var så intelligent skrivet att det var lätt hänt.
Skrivet av admin | 3 kommentarer
I veckan hade jag och min flickvän hantverkare hemma för att reparera skador som uppstod vid en liten fest jag hade innan jul. Inga katastrofer men ändå så pass svåra att en ”finländad” (läs oduglig) person, som jag själv, inte skulle klara av att fixa till det.
När alla detaljer var klara över vilka färger och material vi ville ha så börjar vi att diskutera vad allt arbete kommer att kosta. Den händige mannen som vi har anlitat står en liten stund och räknar för sig själv och tillslut säger han:
- Det kommer att landa på ca 25 000kr, vill ni betala med eller utan moms?
Min första reaktion är att jag vill skälla och skicka ut honom, men jag lugnar mig. Inte nog med att han ser det som det mest självklara i världen att jobba svart, han drar sig inte heller för att indirekt totalt dumförklara mig.
Att moms är ett påslag med 25 % på priset, i alla fall på arbete, vet de flesta eftersom det på alla kvitton står tydligt redovisat vad som är pris, och vad som är moms av totalsumman, i det här fallet 25 000kr + 6125 kr i moms. Det som tydligen inte är allmänt känt är att ”priset” innan moms också innehåller en hel del andra skatter som han tydligen inte alls känner för att ”dela med sig av”.
Fakturerar jag 25 000kr och vill ta ut detta i lön så kostar det mig ytterligare 32.42% i sociala avgifter. Av de ursprungliga 25 000 kr är det då bara kvar 18 879 kr, sedan dras 30-55% i inkomstskatt och då är vi nere på ca 10 000kr från det ursprungliga 31 125 kr (inkl moms). Det här är inte första gången som jag har tagit hjälp av hantverkare som har erbjudit samma typ av ”rabatt” och det lär inte vara den sista, tyvärr.
Att utföra eller betala för svart arbetskraft är för mig lika vidrigt som att fuska med bidrag som man inte förtjänar.
Varför är det så här?
Alla förklaringar hamnar tillslut på en och samma punkt, skattedelen av priset är för stor. Människor känner inte att den står i relation till priset man ska betala. När smärtgränsen passeras för vad som är en skälig skatt så sjunker självklart moralen tillsammans med motivationen till att bidra. Systemet slår helt enkelt tillbaka på eget grepp och slutar att fungera.
Det Socialdemokraterna har velat lära oss är att pengar vi tjänar, inte är våra egna, utan ett ”lån från staten”, vilket också har skapat en stor sektor av svart arbete.
Förutsättningen för ett fungerande skattesystem måste vara att människor känner att det finns ett syfte och att priset är rimligt för att vilja vara med. Känns kostnaden för individen för hög så försöker man så gott det går att komma undan, och spiralen leder rakt nedåt och den svarta marknaden växer.
En stat ska inte vara rik, den ska fungera, och gör den inte det så leder det till korruption och förvaltningen blir en byråkratisk mardröm där ”pengar under bordet” blir det enda som motiverar. Jag vill att Sverige ska införa ett skattesystem där vi inte straffas för arbete, som idag.
Ge oss platt inkomstskatt och sociala avgifter, annars kommer skattemoralen att urholkas ännu mer för att tillslut kollapsa.
Finn Eriksson
Skrivet av admin 21-02-2008 | inga kommentarer
Efter gårdagens givande Stureplansmöte med Centerns partisekreterare Anders Flanking, gick jag hem med några tankar och reflektioner.
Hur ska vi fortsätta förmedla Alliansens budskap på ett effektivt sätt? På mötet undrade vissa varför Mona Sahlin kan komma undan med felaktiga uttalanden präglade av propaganda. Ja visst, det kan man ju undra. Låt oss istället fråga oss vad vi kan lära oss av Mona! En typisk Mona är hennes lugna och passivt aggressiva retorik som träffar rakt in i människors reptilhjärnor. Där har vi det! Jag menar inte att vi ska bedriva propaganda. Jo, lite kanske. Någon kunnig sade på mötet; vi måste tala mer i bilder! Precis, även kloka Alliansen måste lära sig tala mer till folks känslor. Ni vet det handlar mer om HUR man säger det än VAD man säger. Alliansen är duktiga men bör bli duktigare på att hitta och skicka fram sina sköna och smarta karaktärskommunikatörer. Individualism är ett ord som tillhör Alliansen, inte vänstern.
Anders Flanking hade rätt när han sa något i stil med att entreprenörerna bör inspirera andra till att starta företag. Sossarnas komplicerade skattesystem skrämmer bort egenföretagare, men det blir ju inte bättre av att entreprenörerna skrämmer slag på de kommande genom att berätta hur jobbigt det är att starta företag i Sverige. Lustigt hur man själv kan ha bidragit till företagar-idet genom att beklaga sig. Dålig reklam helt enkelt.
Hur kul är det inte att Maciej Zaremba kommer och träffar Stureplanscentern den 18 mars! Läs hans artikelserie ”De kränkta” i DN.
Skrivet av admin 20-02-2008 | inga kommentarer
Skrivet av admin 19-02-2008 | inga kommentarer
Att en partiavdelning som Stureplanscenterna kan generera så många invektiv från alla möjliga håll är på sitt sätt fascinerande. Och positivt. Vi uppenbarligen både syns, hörs, berör – och påverkar.
Men varför retar sig så många på oss? De flesta som uttalar sig negativt baserar ofta sina åsikter på antaganden och mediala nidbilder. Inte sällan är det just det geografiska i vårt namn som upprör:
”Vi är inte bara Centerpartister, vi är nyliberaler också. Vi inte bara festar, vi planerar dessutom att ta över landet och undergräva allt vad välfärdssamhälle heter. Vårt elitisktiska tänkande är naturligtvis sprunget ur vår luxuösa uppväxt och tillvaro. Våra konsumtionsmedel plockas bekvämt ur fickornas aldrig sinande gömmor. Det är helt enkelt underbart att vara Stureplanscentare.”
De som har ovanstående verklighetssyn på vår avdelning gratuleras till att ha ett rikt inre, med obegränsad fantasiförmåga. Grattis till er.
Men allvarligt talat så bryr jag mig inte om vad folk tror eller tycker om oss. Jag vet varför jag är medlem i Sturelplanscentern och det räcker för mig. För den som ändå undrar så finns det flera anledningar till mitt engagemang – tron på att den enskilda individen vet vad som är bäst i just hennes eller hans liv är bara en viktig faktor.
P.s. Idag kunde man i Svd läsa att Eva Westerberg – ledamot i Stureplanscentern – är en av 75 kandidater som kan bli en näringslivsprofil att räkna med i framtiden. Så här säger Klara Adolphson som är ledarkonsult och jämställdhetsexpert på Ledarna (som har tagit fram kandidaterna) om de utvalda:
De är inte bara goda förebilder för andra unga kvinnor utan för alla andra som sitter på en ledande position.
Grattis Eva!!! D.s.
Skrivet av admin 17-02-2008 | inga kommentarer
För snart 20 år sedan invigdes Globen, och Stockholm fick en världsunik byggnad. Det var mycket som var på gång då i slutet på 1980-, och även på 1990-talet: Dennisuppgörelsen, tredje spåret, Stockholm sökte OS bara för att nämna några projekt. Det här fick mig att tro att jag levde i en stad som räknades, en stad som levde och stack ut – en stad där allt var möjligt.
Vad har hänt sedan dessa gyllene år? Stockholm har bleknat. Av satsningarna som fick mig att känna självförtroende och framtidstro blev det ingenting av. Staden har inte krönts med en byggnad av det mer spektakulära slaget sedan Globen byggdes. Det blev inget OS och Dennispaket rumphöggs till ett minimum. Istället har det vuxit fram en attityd bland stadens invånare och politiker som verkar mot förändring, och för stagnation. Staden går i ide.
Den senaste tiden har vi fått se hur intressanta och viktiga projekt som Thomas Sandells ”badring”, Odenplansgallerian och minareten vid moskén på Södermalm har smutskastas på grund av denna icke tillåtande attityd. Jag blir orolig över vår vackra huvudstads framtid!
Med konservativa politiker, skönhetsrådet, samfundet S:t Erik och en allmän ”not in my backyard”-attityd hämmar man innovation och kreativitet. Ytterligare ett exempel är Slussen där det sedan 1980-talet har stått klart att den bör repareras eller byggas om, men än idag har man inte satt spaden i marken trots att Slussen nu är helt fallfärdig. Märkligt hur ansvarsfulla politiker kan låta ett projekt dra ut så mycket på tiden.
Denna bakåtsträvande attityd har redan på många sätt fått till följd att Stockholm har blivit mindre intressant för oss som bor här men även för omvärlden. Är det vad vi vill? Jag vill det inte.
Föreställ er istället ett Stockholm med en omfamnade attityd, vars invånare både vågar och kan sätta spår i staden i form av höga hus och badringar. Stockholmarna bygger ut, bygger om, gör om, tänker miljövänligt, minskar biltrafiken och bygger ut kollektivtrafiken. Ja, allt det som kännetecknar början på detta sekelskifte. Kanske bör vi söka ett OS igen, och kanske bör vi ställa en 200 meter hög ”grön skyskrapa” mitt på Centralen för att visa världen att vi tror på Stockholm i framtiden!
Låt oss inte balsamera staden! Väck staden, och kom ut ur idet!
Christer Mellstrand
Ordförande Stureplanscentern
Skrivet av admin 14-02-2008 | 2 kommentarer
I förra veckan presenterade Danske bank en undersökning där det visade sig att sex av tio 18-19-åringar inte kan förklara vad ränta är och hur den beräknas.
Samtidigt har vi ett svenskt riksdagsparti med följande text inskriven i sitt partiprogram: ”vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta”.
Möjligen kan detta vara en förklaring till att Miljöpartiet, enligt en SIFO-undersökning hösten 2007, skulle locka fler förstagångsväljare än Moderaterna. Ungdomarna skulle då, i Miljöpartiets Sverige, få ägna sig åt viktigare frågor än att lära sig grundläggande ekonomi.
Ovanstående resonemang kan möjligen betraktas som komiskt och förmodligen kan det finnas mängder av förklaringar till undersökningsresultaten. Trots det måste vi ta den bristande ekonomiska bildningen på stort allvar. Kronofogden rapporterar samtidigt om hur allt fler ungdomar får problem med telefonräkningar och populära SMS-lån. Visst kan man diskutera lagstiftning för att komma till rätta med dessa problem, men som liberal känns det ändå centralt att fokusera på varje individs eget ansvar.
En förutsättning för att kunna ta ett eget ansvar är att man har den kunskap som krävs för att fatta rationella beslut. Om man inte vet vad ränta är, så hamnar man lätt av förklarliga skäl i en knepig situation. Det är därför rimligt att vi lyfter fram ekonomi i en större utsträckning i läroplanen och höjer kompetensen hos kommande generationer kring dessa centrala frågeställningar.
Det är i grund och botten oerhört positivt att människor får ett större utrymme att själva påverka sin ekonomi och pension genom egna val. Det är bara viktigt att komma ihåg att skolan också måste anpassas, så att individen har de rätta verktygen för att fatta rationella beslut gällande såväl pension som SMS-lån. Därför bör ett större vikt läggas på dessa frågor i skolundervisningen.
Med ett sådant fokus i skolan minskar vi inte bara risken för privatekonomiska tragedier. Vi minskar också grogrunden för ekonomisk populism i den politiska debatten. Alla bör känna till begreppet ränta och dess innebörd. I alla fall tills den dag Miljöpartiet lyckats skapa det räntefria samhället.
Skrivet av admin 13-02-2008 | inga kommentarer
Alla hjärtans dag. Eller som någon sa ”det är så trist att vara singel för då har man inte möjligheten att välja att inte fira alla hjärtans dag”
Men vad du kan välja att göra är att besöka Centerpartiets hemsida och skicka en hälsning till någon du tycker om, och kom ihåg att det behöver man inte vara ihop med någon för, och samtidigt stödja kampen för en jämställd vård. Fina grejer!
Skrivet av admin 23-01-2008 | inga kommentarer
I går kväll höll Stureplanscentern årsmöte på Obaren. Kvällen till ära var Johan Norberg inbjuden som gästtalare, Johan lockade ett 70-tal åhörare. Stort tack Johan och tack alla ni som kom!
Vid årsmötet valdes en styrelse för 2008 och de som valdes är; jag Christer Mellstrand (Ordf.), Johan Hedin (Vice Ordf.), Ulrika Ingemarsdotter, Finn Eriksson och Eva Westerberg.
Verksamhetsberättelse 2006-2007
Stureplanscentern höll sitt första konstitutionerande möte i oktober 2006, då avdelningen formellt bildades. Syftet med avdelningen är att vara ett liberalt och ideologiskt flaggskepp inom Centerrörelsen där man genom ett liberalt debatt- och diskussionforum vill påverka partiet i en liberal riktning samt att värva nya medlemmar.
Möten har hållits varje månad med en inbjuden gästtalare. Talare under året har varit; Gustav Andersson Landstingsråd, Andreas Carlgren, Miljöminister, Robert Gidehag, VD Skattebetalarna, Harry Bergman Speladvokat, Åsa Keller, VD Homemaid, Estniska UD, Dilsa Demirbag-Sten, Debattör, Tove Lifvendahl Svenskt Näringsliv, Martin Ådahl, Tankesmedjan Fores, Martin Borgs, Filmare och Magnus Andersson, Förbundsordförande CUF. På Centerstämman i början av hösten fick Stureplanscentern framgångar med två motioner; proportionalitet i arbetsrätten och ”plattskatten”. Under året har det bildats två systeravdelningar, Lilla Torget Centern i Malmö och Avenycentern i Göteborg.
Som alla vet har vi haft ett hyfsat mediagenomslag, vi har bland annat medverkat i: SVD , Sundsvallstidning, SVT, ABC , Aftonbladet, Expressen, Aktuellt i Politiken.
Nästa möte hålls den 19 februari kl 19.00 på Restaurang Republik då vi träffar Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.
Tack för ett fantastiskt 2007!
TACK Fredrick för att du är en kämpe(Vår egen John McCain, du vet vad jag menar…)!
Christer Mellstrand
Ordförande Stureplanscentern
