"Sveriges liberala flaggskepp"
Stockholms ”bostadsbubbla”
Den ständigt aktuella bostadsmarknaden i Stockholm har på senare tid debatterats friskt. Titt som tätt har diskussionen kretsat kring om vi är i en bostadbubbla som när som helst kommer att spricka. Tillåt mig att tvivla. Om vi nu verkligen talar om en bubbla så kräver detta att spekulation sker på bostadsmarknaden, detta sker så vitt jag vet inte. Men varför stiger priserna hela tiden? Den globala finanskrisen minskade endast temporärt de stegrande bostadspriserna och nu stiger de igen. Svaret är att Stockholms bostadsmarknad är sjuk och prisdopad, men den består inte av luft och spekulation så som i en bostadsbubbla. Följande argument anför jag till försvar för de obehagliga och kontinuerliga prisökningen utan uppenbart slutdatum:
- Inflyttningen till Stockholm är hög och bedöms heller inte minska signifikant på överskådlig tid.
- Våran (Sveriges) stabila ekonomi, ökande levnadsstandard och framför allt ökade inkomster i Stockholms innerstad ger en solid grund för manisk budgivning.
- Vi belånar inte bostaden till konsumtion vilket indikerar att låntagarna tänker på den personliga skuldsättningen och borgar för att Svensson kan klara av räntehöjningar.
- Om vi genom någon form av exogen chock (t.ex. oljeprisexplosion utlöst av t.ex. en demokratisk revolt i Saudiarabien) skulle uppleva stegrande arbetslöshet och/eller räntor så kan inte botten gå ur våran bostadsmarknad så som i USA eftersom att vi helt enkelt inte kan lämna nycklarna på bordet och promenera iväg helt skuldfria. Detta var fallet i USA vilket skapade en veritabel utbudschock av bostäder vilket självklart fick priserna att störtdyka.
- Trycket på bostadsrätter är permanent konstgjort högt pga. hyresregleringen.
- Bostadsbyggandet är för lågt pga. otillräcklig bostadspolitisk vilja och mod (läs t.ex. punkten ovan).
Den övergripande grundläggande nationalekonomiska analysen är att utbudet är långt mycket mindre än efterfrågan och jag ser inte några kanaler för vilket ett prisras ska kunna verka genom. Bostadpriserna kan dock mycket väl plana ut över överskådlig tid (vilket jag hoppas), jag kan tänka mig att de t.o.m. kan komma att sjunka med ca 5-10 % (gissningsvis). Det enda jag tror kan ordentligt rubba priserna nedåt är som sagt en exogen chock av något slag men det skulle inte få luften att gå ur totalt som vid en bubbla, troligtvis så skulle endast efterfrågan sjunka närmar mot utbudet i maklig takt då det inte finns grund för panik på bostadsmarknaden. Men den välsignade jämvikten når vi aldrig så länge hyresregleringen står kvar.
Utmana mig gärna, ge förslag på mekanismer som jag missat eller scenarion som jag förbisett
KommenteraNy skribent till Stureplanscentern
Hej alla läsare! Länge har jag funderat på att blogga och plattformen Stureplanscentern passar mig utmärkt. Min politiska profil är pragmatisk liberal med fokus på ekonomiska frågor. Jag studerar andra terminen på ”Master’s Programme in Economics & Econometrics” , Stockholms Universitet.
Politisk kuriosa om mig: Våren 2006 hade jag endast vaga preferenser för vilket parti jag skulle rösta på (redan liberal dock). Samtidigt började jag arbeta som ordningsvakt på Riksdagen och började spendera hela dagarna (och kvällarna för den delen) i plenisalen. Att följa de politisk debatterna på läktaren som ledde fram till Alliansens valframgång den hösten var minst sagt engagerande. Att sedan se socialdemokraternas vanmakt, förtvivlan och allmänna chocktillstånd när de inte längre fick bestämma var en upplevelse som jag aldrig glömmer. Oviljan att acceptera förlusten tog sig även intressanta uttryck i kammaren (speciellt för Bodström). Fram mot jul så fick jag upp ögonen för en av de skarpaste debattörerna i kammaren, Fredrick Federley. Med hans tydliga men avslappnade liberala hållning och flera hundra timmar av politisk debatt från läktaren gjorde jag mitt partipolitiska val på en minst sagt solid grund. I en utopi så borde alla få välja sitt parti på ett så gediget material.
KommenteraIdéerna viktigare än föreningen
Valanalysgruppens slutsatser presenterades precis och det är med stor glädje denna avdelning lyfts fram som ett positivt exempel på man kan jobba idédrivet med politiken.
Det är ingen rocket science. Faktiskt. Det är inte heller fråga om något nytt. Den mötesform vi driver har vi inte uppfunnit själva, vi har bara kopierat det som bondeförbundet gjorde för hundra år sedan: diskutera idéer i så öppna former som möjligt. I en modern kontext förvisso, men med det goda samtalet som grund. Detta är något som Anders W Jonsson brukar påminna oss om när vi blir för kaxiga. 
Vad är då knepen för den som vill göra som vi? Nyckeln är intressanta talare. Det är inte snutet ur näsan att få in dem och vi har onekligen haft en hjälp av att viss dragningskraft skapats kring vår avdelning, främst kanske tack vare Centerpartiets politiska motståndare som lagt en hel del tid och kraft på att marknadsföra Stureplanscentern.
Sådant ska man naturligtvis utnyttja och jag tror att den kraften kan användas även för andra avdelningar, nya och gamla, som vill jobba med vår mötesform. Det finns en dramatik i att utmana bakåtsträvarna och bejaka det läskiga ”Stureplanscentern”, som kan göra det hela tillräckligt intressant för media att bevaka.
Jag själv, Christer och många andra i vår avdelning är tillgängliga 24/7 för att bolla idéer och dela med oss av våra erfarenheter för den som är intresserad, så tveka inte att höra av dig!
Om du är i Stockholm den 3:e mars, måste du passa på att besöka oss. Vi har nämligen en fantastisk talare bokad: Magnus Betnér! Håll utkik efter inbjudan här och på facebookgruppen för info om lokal och så…
—
Läs även Magnus Andersson, Abir Al-Sahlani och Marianne Larm-Svensson
Media: SvD, DN, Aftonbladet, SR.
KommenteraStureplanscentern möter Gunnar Hökmark
Som en förlängning av förra mötets tema med partipolitisk spridning då Socialdemokraten Niklas Nordström talade för oss, har vi det stora nöjet att välkomna Moderaternas gruppledare i Europaparlamentet Gunnar Hökmark!
Gunnar representerar för många den gamla tidens moderater som ägnade sig mer åt ideologisk stringens än att vinna över socialdemokratiska väljare till det borgerliga blocket.
Utan att värdera den ena eller andra hållningen är det ändå väldigt intressant att få höra Gunnar berätta om sitt stora engagemang kampen för frihet. Ekonomisk, social och politisk sådan.
Nästa torsdag, den 27:e januari, träffas vi på restaurang Republik kl 1830 och som vanligt är alla välkomna, oavsett partipolitisk tillhörighet eller ideologisk övertygelse.
KommenteraNiklas Nordström besökte Stureplanscentern
Niklas Nordström
I förra veckan hade vi besök av Niklas Nordström, före detta SSU-bas och nuvarande medarbetare på Prime. Kvällens ämne var socialdemokratins utmaningar, och Niklas började med att förklara att läget för Socialdemokraterna är allvarligt. Mycket allvarligt.
Valresultatet såg Niklas som en bekräftelse på det han, och många andra som brukar kallas ”förnyare” eller ”högersossar”, sagt länge: Socialdemokratin behöver viljestarka och kompetenta företrädare som lyckas formulera en berättelse som handlar om mer än hur olika ersättningssystem ska finjusteras. I de kommuner där man haft sådana företrädare har man också lokalt lyckats stå emot den nedåtgående trenden på riksplanet.
Mer specifikt berättade Niklas om hur han tittat på tre konkreta exempel som sossarna kan lära sig av:
Moderaterna i Sverige. Efter tolv år av opposition, främst orsakade av att man satt kvar i en gammal konflikt (kapitalism vs. socialism, Kalla kriget och så vidare) som människor inte kände igen sig i, lyckades man byta ut såväl de personer som företräder partiet, dess kommunikation och dess politik. Den succé som blev resultatet visar att det går att vända kris till framgång, men att det kräver förutsättningslöst omprövande av gamla sanningar, och kanske också en extreme makeover.
Socialdemokraterna i Danmark. När de danska Socialdemokraterna började tappa greppet om samhällsdebatten gick det fort. På samma sätt som de gamla Moderaterna satt de danska Socialdemokraterna fast i en verklighetsbeskrivning som väljarna inte kände sig. Resultatet? Man har tappat en fjärdedel av sina väljare från valet 1998 och framåt. I stor utsträckning har dessa arbetarröster i stället gått till det populistiska Dansk Folkeparti. Det danska exemplet illustrerar allvaret för den socialdemokrati som börjar tappa greppet om debatten; man kan rätt snabbt bli tämligen irrelevanta.
Labour i Storbritannien. Efter att ha varit fullständigt dominerande i brittisk politik var man 1979 ett trött parti och man förlorade mot Margaret Thatcher. Vad som sedan hände var dock kanske mer oväntat: Det skulle dröja nästan 20 år innan man hämtat sig och åter blivit relevanta. Parlamentsledamot Gerald Kaufman beskrev till exempel Labours valmanifest inför valet 1983 som ”the longest suicide note in history”; det var fyllt av vänsterextrema förslag i total osexig förpackning (manifestet var mer än 700 sidor långt och bestod av de motioner som skickats in till partiets kongress). Labour lyckades inte förnya sig – och man fick betala priset: Två decennier ute i kylan.
Dessa tre fallstudier, hävdade Niklas, visar på allvaret i Socialdemokraternas situation. Och till skillnad från vad Sahlin gjorde – eller snarare: vad hon inte gjorde – konstaterade Niklas att Socialdemokraterna nu behöver en ledare som faktiskt vågar gå före och leda förnyelsearbetet.
Ett första steg vore att öppna upp processen kring valet av partiledare. Idag liknar det hela mer valet av påve än en öppen och demokratisk process. Kanske är det på grund av partiets oförmåga att bryta med den typen av destruktiva traditioner som Niklas avslutade med att säga att han inte hyser något hopp om en socialdemokratisk motoffensiv 2014. Först 2018 trodde han att partiet lyckats ta itu med sina problem.
Som centerpartist vet man inte om man ska skratta eller gråta. Visst vore det trevligt med en alliansvinst även 2014, men Alliansen behöver nog pressas från en kompetent opposition för att själva inte gå i Labours fotspår och tröttna i sitt reformarbete.
KommenteraCenterpartiets bredd
Centeravdelningar kan vara väldigt olika då de är fria att utvecklas utan inblandning uppifrån. Ett exempel är Stureplanscenterns och Nackacenterns olika syn på bostadspolitiken. Om detta skrev jag en debattartikel i Nackavärmdöposten.
Update:
Nackacentern svarar…
Och SNF likaså…
Och Nackavärmdöposten följde upp med ett reportage.
KommenteraNiklas Nordström (S) besöker Stureplanscentern
Kanske möter vi nästa oppositionsledare den 9:e december! Niklas Nordström är en av de namn som lyfts fram i diskussionerna om vem som ska efterträda Mona Sahlin som Socialdemokraternas partiordförande.
Vi träffas (den 9 december alltså) från 1830 på restaurang Republik och Niklas börjar tala ca kl 19.
Som vanligt är alla välkomna, oavsett partitillhörighet och ideologisk hemvist.
Mer info på facebook.
Kommentera
Senaste kommentarer