Ojnare myr och Miljöpartiet de oansvariga

Få har nog missat debatten kring det nya kalkbrottet i Ojnare myr på Gotland. En av de mest livliga deltagarna är Miljöpartiets språkrör

Regeringsbeslut om Ojnareskogen 2006

Åsa Romson, och det är framförallt två saker som Romson har hakat upp sig på och som hon beskyller regeringen för:

- Dels att Ojnare myr inte blev natura-2000-klassat,

- Dels att stoppregeln i miljöbalken togs bort 2009.

Åsa Romsons och Miljöpartiets tes går ut på att allt som händer nu är alliansregeringens fel och att det hade gått helt annorlunda om Miljöpartiet finge bestämma. Men det spännande med denna tes är att Miljöpartiet har haft ett finger i syltburken i bägge dessa händelser, även om de så här i efterhand inte vill kännas vid det. Vi kan alltså redan idag dra ganska tydliga slutsatser av hur ärendet skulle ha hanterats om Miljöpartiet fått bestämma, eftersom de till stor del redan har gjort det.

Om Miljöpartiets inblandning i borttagandet av stoppregeln, trots att Romson beskyllde regeringen för att ha gjort det på egen hand, har jag skrivit om tidigare. Men om Miljöpartiets inblandning i att Ojnare myr inte blev natura-2000-klassat ska jag dock skriva nu.

Svaret på denna fråga får vi söka år 2006 på dåvarande Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. Socialdemokraterna styr Sverige med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Som en del av regeringsuppgörelsen har V och Mp tjänstemän utstationerade på de olika departementen i syfte att ge insyn åt sina partier och utöva inflytande inom ramen för det rödgröna regeringssamarbetet. Så ock på Miljö- och samhällsdepartementet, som Mona Sahlin basade över. I maj 2006 fattas ett regeringsbeslut (bifogat i slutet av inlägget) att föreslå nya natura-2000-områden till EU. I regeringsbeslutet på tre sidor ägnas ett stycke åt att framhålla hur viktigt det är att kalk- och cementindustrin får tillgång till mark att bryta kalk ur i norra delarna av Gotland. Se urklippet nedan.

Från Regeringsbeslut 2006-05-04

Det är sålunda inte någon slump att Ojnare myr undantogs natura-2000-skydd när beslutet väl kom, och det kan inte heller mot bakgrund av regeringsbeslutet komma som någon överraskning för Miljöpartiet vad syftet med detta var. Jag menar, detta skedde ju som sagt år 2006. När Miljöpartiet aktivt stödde den S-märkta regeringen. När Miljöpartiet hade tjänstemän utstationerade på departementen i syfte att utöva inflytande. En bra bit innan Alliansregeringen tog över. Ändå är det åt regeringen Miljöpartiet pekar sina syltindränkta fingrar.

Men låt mig då istället formulera det såhär. Vem var det som röstade för upphävandet av stopplagen 2009? Vem var det som 2006 satt på miljödepartementet med insyn i natura-2000-processen? Vem var det som visste vad som uppenbarligen planerades för platsen redan för sex år sedan? Vem var det som då hade möjlighet att förhindra det? Vem var det som lät bli?

Miljöpartiet – de oansvariga.

Hela regeringsbeslutet (offentlig handling)

SEB:s välfärdsekonom besöker Stureplanscentern

Jens Magnusson

Jens Magnusson, SEB:s välfärdsekonom, besöker Stureplanscentern den 18/9. Jens har bland annat skrivit boken ”Framtidssäkra välfärden” som handlar om den omöjliga ekvation som uppstår när en åldrande befolkning ställer allt högre krav på den framtida välfärden. Hur löser vi problemet? Vilket ansvar har staten och vilket ansvar har individen? Är lösningen offentlig eller privat finansiering? Jens resonerar kring dessa frågor med gedigen kunskap, förbluffande statistik och en mycket god retorisk förmåga.

Denna gång träffas vi på LemonSheelegatan 8 kl 18:30.

Varmt välkomna oavsett partifärg eller ideologisk hemvist!

Miljöpartiet är politikens svar på Grotesco

Lika som bär?

Miljöpartiet har aldrig fått väljarnas förtroende att styra landet. De har aldrig behövt ta ansvar. Med tanke på deras tillväxtfientliga skattehöjaragenda och moralistiska pekpinnepolitik är det nog många som är glada för det. Men med Miljöpartiets agerande i frågan om kalkbrottet i Ojnareskogen på Gotland de senaste dagarna står det klart att de inte heller är kapabla att ta ansvar ens för sina egna beslut.

I början på augusti gick miljöpartiets språkrör Åsa Romson ut i Gotlands tidningar och förfasade sig över miljööverdomstolens beslut att tillåta en ny kalktäkt i Ojnareskogen. ”Vi ser nu konsekvenserna av den uppluckring av lagstiftningen som regeringen gjorde 2009” hette det då.

Vad Åsa Romson glömde att nämna var att Miljöpartiet år 2009 var helt och hållet med på den ”uppluckring” av lagstiftningen som hon genom att beskylla regeringen försöker undslippa ansvar för. Faktum var att samtliga riksdagspartier – Västerpartiet undantaget – var med på lagändringen.

Detta faktum konfronteras språkröret med i dagens SvD. Då erkänner också Romson att Miljöpartiet var med på lagändringen. Men inte heller detta var Miljöpartiets fel, lägger hon till. Miljöpartiet visste nämligen inte vad man röstade för.  ”I efterhand har det visat sig att förändringen försvagat miljöskyddet” och hon ”misstänker att dåvarande regering medvetet lurade riksdagen” heter det nu.

Menar alltså Åsa Romson att Miljöpartiet, som hela tiden gör anspråk på att vara ett seriöst alternativ för de miljöintresserade, inte begriper svensk miljölagstiftning? Menar hon att Miljöpartiet inför voteringar i riksdagen om förändringar av miljölagstiftningen, med all den expertis som de själva hävdar att de sitter på, inte gör en självständig prövning av vad förslaget innebär utan att de bara går på regeringens linje? Menar hon på fullaste allvar att Miljöpartiet inte kan hållas ansvariga för hur de röstar i riksdagen? Vilken legitimitet har de i så fall som lagstiftare? Vilken funktion fyller de som miljöparti?

Åsa Romsons beskyllande av regeringen – först som ensamt ansvarig för förändringarna av miljölagstiftningen, och sedan som ansvarig för att Miljöpartiet röstade som de gjorde – är som hämtad ur en satirsketch av Grotesco med signaturmelodin ”Allting som är fel ja det är borgarnas fel”. Men faktum är att det bakom denna skrattretande fasad döljer sig en viktig sanning. Miljöpartiet är fortfarande inte redo att ta ansvar. Absolut inte i en regering, men inte heller för sina beslut i opposition.

Däremot är det hög tid att både väljare och media ser igenom Miljöpartiets och Åsa Romsons populism och börjar utkräva just precis ansvarstagande. För konsekvenserna av deras politik. För konsekvenserna av hur de röstar i riksdagen.

Läs också miljöminister Lena Ek:s bloggpost i ämnet.

Johnny

Johnny Munkhammar

Stureplanscentervännen Johnny Munkhammar har gått bort. Det finns mycket att säga, men jag tänker bland annat på hans mycket lärorika besök hos oss där han pratade om hur sjukvården kunde bli bättre. Nederländerna är ett föredöme som erbjuder europas bästa vård samtidigt som de är det enda land i Europa som inte har stegrande sjukvårdskostnader.

Johnnys sjukdom gjorde inte att han gav upp eller växlade ner. Istället tog han chansen att studera hur sjukvården fungerar från insidan. Det resulterade bland annat i boken Helt sjukt!  och artikeln Så kan nästa generation få ännu bättre cancerbehandling än jag.

Om vi lär av Johnnys kunskaper istället för att hålla fast vid politiska dogmer är det möjligt att färre dör av cancer i framtiden. Det vore väl ett fint sätt att hedra hans minne?

SSU, ingångslöner och fascism

Klicka för större bild

Jag råkade springa på denna trevliga lilla kampanj från SSU angående ingångslöner och ungdomsarbetslöshet. Om man bortser från det faktum att de små socialistiska ungdomarna inte verkar tro att det finns någon ungdomsarbetslöshet (en person som i dagsläget saknar jobb tjänar inte 75 kronor istället för 100 kronor med sänkta ingångslöner, hon tjänar 75 kronor istället för 0 kronor) så är det befriande när de klargör sin ideologi rörande andras egendom.

SSU vill alltså på äkta fascistiskt manér konfiskera Centerpartiets tillgångar och skapa nya jobb med dem. Fiffigt kan det tyckas för den som inte kan räkna bättre än SSU, men problemet uppstår när de gjort sig av med sina stulna pengar (redan efter sommaren om man ska lita på kampanjen). Vad händer då? Vem blir då nästa offer för att SSU:s jobbskaparkampanj ska få påfyllning för ytterligare en årstid?

SSU tror inte att så många kommer att sörja om Centerpartiet upplöstes. Det kan förvisso möjligen stämma. Men om SSU:s lösning på ungdomsarbetslösheten är att tvångsupplösa sina demokratiska konkurrenter, ignorera den samlade forskarkårens syn på ingångslöner och skapa låtsasjobb för stulna pengar, ja då tror jag inte det kommer dröja länge innan väljarna – och inte minst ungdomarna – kommer att börja ropa efter Centerpartiets liberala värderingar igen.

Ärligt talat SSU, om ni inte har någon egen politik att komma med är det nog snarare ni som borde oroa er för er egen överlevnad. Och det alldeles utan att hänge mig åt fascistiska utsvävningar.

Albin Ring

Läs också Segerfeldt om SSUs kampanj.

Stureplanscentern träffar IT- och Energiminister Anna-Karin Hatt

Anna-Karin Hatt

Anna-Karin Hatt ansvarar numera för IT och energifrågor. Vilka är de viktigaste IT-frågorna? Går det att ha en nationell IT-politik när nästan all digital trafik passerar flera länder?

Energipolitiken är utskälld från både höger och vänster. Vilken är vägen framåt till en energipolitik som både är ekonomiskt och miljömässigt hållbar?

Som vanligt är alla välkomna oavsett färg på partibok eller ideologisk hemvist.

Vi ses på Elverket tisdagen den 10 januari kl halvsju!

Tre kvällar om stadsbyggnadsfrågor

Så här kan man ha det

Stureplanscenterns stadsbyggnadsgrupp arrangerar tre möten under tre veckor i följd.

Onsdagen den 30/11 träffar vi Jerker Söderlind. Jerker är stadsförbättringskonsult vid Stadsliv AB. Han är även arkitekt, journalist, författare och forskare/lärare på KTH samt strategisk rådgivare vid City i Samverkan i Stockholm.

Den 7/12 träffar vi Kristina Alvendal. Hon har under sina år som Stadsbyggnadsborgarråd sett många aspekter av Stockholms stadsbyggnad. Hon lovar intressanta reflektioner och att hon kommer att dela med sig av sin vision om hur Stockholm egentligen borde byggas.

Den 14/12 träffar vi Monica Andersson som är ordförande för Samfundet S:t Erik. Hon ger sin syn på stadens utveckling med utgångspunkt i sin avhandling Politik och stadsbyggande – modernismen och byggnadslagstiftningen.
Kort om avhandlingen.

Lokalen för dessa möten är O-Baren innanför Sturehof. Tiden är 17:30, alltså tidigare än vanligt.

Och som vanligt är alla välkomna, oavsett partibok eller ideologisk hemvist.

Utbildningsfabriken

Stureplanscentern arrangerade filmvisning i somras med Martin Borgs film ”Fy Fan vad vi är bra”. Nu har en uppföljare kommit: ”Utbildningsfabriken” och den är lika överraskande, skrämmande och kul som sist.

Efter att ha följt den hittills förda debatten på twitter kan man konstatera att den är förbehållen studenter och personal inom universitet och högskolor som frenetiskt försvarar att det inte skulle vara några som helst kvalitetsproblem i den högre utbildningen. Hur är det möjligt?

Martin tar upp ett allvarligt systemfel där hobbykurser som orkidéodling, golf och fysik på gymnasienivå är symptomen på sjukdomen. Ersättningen per student till universitet och högskolor bygger på och uppmuntrar kvantitet, inte kvalitet. Möjligheten att kategorisera språkkurser som tekniska och därmed få högre ersättning liknar kreativ bokföring på hög nivå.

Att de anställda inom akademin försvarar sin ställning är inte konstigt men att studenterna inte värnar mer om utbildningarnas konkurrenskraft och möjligheten att få jobb efter tre till fem års högskolestudier är minst sagt förvånande. 30 skattemiljarder går till att bekosta grundutbildning och studiebidrag – varje år. Studenterna är några av världens äldsta och mest belånade, att jämföra med sina amerikanska kollegor som har en studieskuld motsvarande 148 500 SEK om man läst vid offentliga lärosäten respektive 189 000 SEK för studier vid privata diton.  Tar man fullt CSN-lån i fyra år i Sverige (160 veckor) blir skulden 238 240 kr – utan avgifter.  SFS anser att den viktigaste åtgärden är a-kassa för studenter som ersättning för sommarkurser istället för att föreslå en tredje termin där studenter som vill påskynda sin examen kan läsa relevanta kurser också sommartid. Resultat kvarstår – sex av tio studenter får inte kvalificerat jobb efter examen.

Martin Borgs föreslår en skolpengsform som är ren omfördelningspolitik, i form av studiecheckar. Måhända anas en försiktig nymoderat i Martin Borgs? :P Men ett steg i rätt riktning är bättre än inget.

Stureplanscenterns motion, från i våras, gick ut på att studieavgiften skulle betalas av studenten. Dock skulle alla vara garanterade lån för avgiften samt att återbetalningen ska vara avdragsgill. Det tycker jag är ett bättre förslag. Då skulle folk kunna gå på svampplockarkurs, men betalar då själv. I slutändan borde folk själva välja vad de ska plugga. Decentralistiskt!

Oavsett lösning är det en viktig debatt! Hoppas fler vill diskutera vidare.

Läs också Klas Herman och PLC.

Skolpolitik i praktiken

De flesta har starka synpunkter om skolan även om det är många år sedan de själva satt sin fot där.

Vissa kommuner visar upp bra resultat för sina skolor och hamnar högt i rankingen medan andra hamnar långt ner. Skillnaden mellan enskilda skolor och kommuner verkar stor (som vi såg i filmen Fy fan vad vi är bra.)

Upplands Väsby är en kommun som hamnar långt ner i rankingen men som tagit problemet på stort allvar och har en ambitiös plan för att förbättra sina skolor. Alliansvännen och Moderaten Johan Hjelmstrand kommer till Stureplanscentern för att berätta om hur Upplands Väsbys skolor ska förbättras.

Tvärt emot vad som brukar höras i debatten är det inte alls mer resurser, mindre klasser, nya lokaler, elevinflytande, ökad lärartäthet, fler friskolor, förstatligande av skolväsendet eller högre lärarlöner som ger bättre skolresultat. Efter den insikten arbetar Upplands Väsby efter en strategi som innebär att det som forskning visar ger resultat ska införas i kommunen.

Välkommen till Restaurang Bysis på Hornsgatan 82 för att höra mer om skolpolitik i praktiken. Som vanligt är alla välkomna oavsett partipolitisk tillhörighet eller ideologisk övertygelse.