Kategoriarkiv: Riksdagen

Vår ordförande Johanna kandiderar till riksdagen

I dagarna skickas materialet inför Stockholmscenterns provval ut. Efter mycket grubblande har jag valt att tacka ja till att kandidera till riksdagslistan, men samtidigt tacka nej till kommun- och landstingslistorna. Stockholmspolitiken är både spännande och enormt betydelsefull, men mina hjärtefrågor avgörs till allra största delen på nationell och internationell nivå. Och det är där jag tror mitt engagemang skulle göra mest nytta. Jag vill verkligen tacka alla som nominerat mig. Här nedanför följer min, något utökade, kandidatpresentation och en sammanställning av några av de texter jag skrivit senaste året.

Det behövs fler i Centerpartiets riksdagsgrupp som vågar ifrågasätta och sticka ut hakan. Fler som sätter hälarna i marken när människors rätt att bestämma över sina egna liv får ge vika för fyrkantiga system och politikers egenintressen. Fler som ser varje människa, oavsett födelseort, som en resurs och varje strävsam företagare som den hjälte hen är. Fler som, både i det partipolitiska arbetet och i media, kan sätta begripliga ord på de idéer som idag faller utanför de snävt satta ramarna. En sådan person försöker jag vara och det är därför jag kandiderar till riksdagen. Min främsta styrka ligger i att jag alltid står för vad jag tycker, även när det vore enklast att bara sitta tyst. För mig är det precis det som gjort att jag från första början känt mig hemma i Stockholmscentern.

Jag är ordförande för Stureplanscentern och har den stora äran att sitta i Stockholmscenterns distriktsstyrelse som ansvarig för kampanjgruppen. Jag har jobbat med Per Ankersjö i stadshuset och nu på partiets kommunikationsenhet i riksdagen. Tidigare har jag bl.a. jobbat som servitris, fastighetsförmedlare, flygvärdinna, projektledare och med politisk påverkan för ett av Sveriges största industriföretag. Jag har pluggat juridik, kriminologi och internationella relationer. Ursprungligen är jag från Dalarna och har bott många år i Förenade Arabemiraten och Spanien.

Mina olika erfarenheter har gett mig stor respekt för att varje människa är unik, med sina egna preferenser, tankar, känslor och värderingar. Att tvinga in alla människor i samma mall kan aldrig någonsin vara rätt. Om jag får möjligheten att representera Stockholmscentern i riksdagen så kommer jag arbeta hårt för att motverka alla försök till förmynderi och påtvingad kollektivism. Statens roll är att hjälpa oss undvika krockar när vi på våra miljarder olika sätt kämpar på för att bli så lyckliga som möjligt. Gällande frihet som det viktigaste värdet och decentralisering av makt rekommenderar jag debattartikeln ”Det här slåss Stureplanscentern för”, som publicerades i SvD.

En av de viktigaste utmaningarna jag ser i dagens samhälle är den ökande främlingsfientligheten. Migration är fantastiskt och fler behöver få upp ögonen för allt gott som följer av människors möjlighet att röra sig fritt i världen. Det som måste till för att vi ska kunna uppnå fri migration är en flexiblare arbetsmarknad där fler släpps in. Den som är intresserad av att veta mer om min syn på det här kan antingen läsa mitt inlägg i Sörmlands Nyheter eller det anförande jag skrev inför en debatt jag var med i.

Efter ett seminarium på Engelsbergs herrgård i vintras blev det tydligt för mig att vissa tyvärr bara är frihetsälskare när det gynnar deras egna plånböcker. Min berättelse finns att läsa här. När SvD nyligen publicerade en ledare som krävde att nyanlända svenskar skulle ”inlemmas i samhällsgemenskapen” beskrev jag dessutom hur jag ser på behovet av en specifik integrationspolitik.

Jag har även bl.a. skrivit om den tråkiga syn på företagare som fortfarande dominerar det svenska samhället, om att landsbygd inte är synonymt med lantbruk, om att de som fastnat i drogmissbruk förtjänar en mer öppen debatt och om att demokratin skulle må bra av fler modiga politiker. Den som vill se mig prata om idépolitik, Stureplanscentern och Centerpartiets idédebatt kan göra det i detta aningen vinklade inslag i Aktuellt.

För knepiga följdfrågor eller djupa ideologiska diskussioner går det finfint att kontakta mig via johanna.jonsson@centerpartiet.se eller 070-307 54 07.

//Johanna Jönsson

Johanna Jönsson Photo

Bakom kulisserna i korvfabriken – Stureplanscentern träffar Johan Hedin

936343_10151352956717130_2118534135_nStureplanscenterns egne Johan Hedin lyckades arbeta sig hela vägen in i riksdagen. Som ledamot för Centerpartiet var han ansvarig för migrationspolitiken under en period som kom att präglas av allt från Syrienkonflikten och REVA-operationer i tunnelbanan, till det omdebatterade C-idéprogramsförslaget om fri invandring.

Den 14:e maj har vi glädjen att låta Johan bjuda oss med på en oförglömlig resa bakom migrationspolitikens kulisser, ända in till den svenska korvfabrikens epicentrum.

Kom och lyssna, diskutera och ställ dina frågor. Som vanligt är alla varmt välkomna oavsett färg på partibok eller ideologisk hemvist.

Samtalet börjar klockan 19.00 tisdagen den 14/5, men vi är på plats från 18.30 så kom i god tid och förhäng. Vi kommer för första gången att testa att vara på Hotellet, Linnégatan 18, så vi hoppas på bred uppslutning så att vi får komma tillbaka igen! Varmt välkomna!

Meddela gärna att du kommer på Facebookeventet

In med fler blåslampor i politiken

Jag är så himla trött på alla dessa politikrobotar som vi röstat fram. Varför ses det som mer statsmannamässigt att vara försiktig och tråkig än att vara modig och färgglad? Jag önskar verkligen att det fanns fler politiker som vågar visa känslor, säga precis vad de tycker och som klarar av att stå rakryggade kvar även när det blåser som mest. Och jag tror inte att jag är ensam om att känna så. Hur ofta nuförtiden hör man svenska politiker som faktiskt verkar brinna för något?

Det behövs fler blåslampor i politiken, fler folkvalda som säger saker utan att ha tänkt igenom allt tusen varv och utan att täcka upp för alla möjliga och omöjliga luckor. Ju fler som slänger ut idéer åt olika håll, desto större är chansen att de där trånga ramarna vidgas. Det kommer alltid finnas politiker som hellre står still, eller går bakåt, än framåt. Världen är fylld av den sortens människor eftersom det är djupt mänskligt att tycka förändring är läskigt. Men i en värld som utvecklas i allt högre fart krävs det att även vi blir mer snabbfotade. Det duger inte längre att utreda saker i all oändlighet med ursäkten att vi måste vara säkra på att det inte blir fel. Oftast är det ju faktiskt så att det enda vi med säkerhet vet är att det vi har idag inte funkar och då kanske det är värt att ta lite fler risker. Hur som helst behövs fler som kan starta opinion för att driva alla segproppar i rätt riktning.

Problemet är väl kanske att allt det där tunga och tråkiga som politiken utstrålar gör att alltför få modiga människor väljer att engagera sig partipolitiskt. Och då blir det ju som en ond cirkel där samma gamla tråkmånsar sitter kvar på sina positioner år efter år eftersom de genom sin blotta närvaro skrämmer bort alla som skulle kunna tänkas vitalisera politiken och röra om i grytan lite. Tänk om politiken istället signalerade att det är roligt att vara med i ett parti, att det faktiskt går att påverka, att det är det perfekta sättet att få utlopp för alla sina åsikter. När man pratar med folk blir det ju tydligt att även de allra största politikföraktarna har sina hjärtefrågor som de brinner för och säkerligen skulle deras förakt vara mindre om de kände att någon förstod och kände likadant. Om fler politiker sa vad de egentligen tycker så skulle mångfalden antagligen öka markant och politiken skulle bli mycket mer spännande.

Men tro nu inte att jag saknar förståelse för alla dessa politiker som sitter stilla i båten. Det är ju faktiskt rätt jobbigt att stå för någonting som inte alla håller med om. Jag har själv testat att sticka ut hakan i offentligheten ett par gånger och jäklar vad ont det gör i magen när folk kallar en ointelligent, elak, egoistisk och ful. Varenda gång har jag helst velat krypa in under någon sten och gömma mig. Men saken är ju den att det i slutändan faktiskt är jätteskönt att våga stå för vad man tycker. Visst är det knepigt när människor blir arga, men det är oftast ännu knepigare att vara arg på sig själv. Det är också ett fantastiskt privilegium att ha en plattform som gör att människor lyssnar när man säger något. Det är en enorm ära att få människors förtroende att försöka påverka samhällsutvecklingen i den riktning man själv vill och då tycker jag att man har en skyldighet att göra allt man kan för att faktiskt åstadkomma något under den period man fått det förtroendet. De politiker som har inställningen att de gör någon en tjänst genom att ”ta sitt ansvar för Sverige” borde rimligen lämna över stafettpinnen till någon annan med lite mer glöd i själen.