Kategoriarkiv: Okategoriserade

SC om idéprogrammet

Stureplanscentern: Den senaste tiden har debattens vågor gått höga om förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Sedan förslaget presenterades har även vi i Stureplanscentern följt debatten med stort intresse, samtidigt som vi har läst, analyserat och diskuterat. Vi tycker att det är väldigt roligt att det nu äntligen förs en idédebatt i svensk politik och uppenbarligen är det många som håller med oss om det.

Om detta skriver Stureplanscenterns ordförande Johanna Jönsson på Newsmill

Om idépolitik och decentralisering på brännpunkt

Stureplanscentern fortsätter att synas i media. I helgen publicerades en debattartikel på SvD brännpunkt om vår uppfattning om att Sverige behöver mer idéburen politik. Vi lägger också ut texten om varför en maktreform med tydlig decentraliseringsfokus behövs och värderingarna bakom detta.

Som alltid uppskattar vi en öppenhjärtlig diskussion, så kommentera gärna nedan vad ni tycker om det som skrivs i artikeln. Hur ser ni själva på individ kontra stat? Hur ska vi kunna föra in värderingar och ideologi i den politiska debatten på ett tydligare sätt? Varför är det viktigt med politik som baseras på värderingar?

Nästa möte kommer att äga rum i slutet av januari. Håll utkik här på bloggen och i facbookgruppen för talare, datum och plats när allt är spikat.

 

Stureplanscentern i media

På medlemsmötet den 13 november valdes en ny styrelse för Stureplanscentern (presentation av oss i styrelsen kommer snart här på bloggen). Det dröjde inte heller länge innan vi fick göra våra första framträdanden i media.

Först var det SvT:s aktuellt som ville träffa oss och prata om Centerpartiets läge i opinionen och vad vi anser måste göras för att vända den negativa trend som partiet haft under lång tid. Inslaget kan du se via följande länk (börjar 20 minuter in i programmet).

Sammanfattningsvis kan man säga att vi är av uppfattningen att partiet måste bli tydligare i sin politik. Det är väl knappast någon nyhet att vår partiavdelning är en av de mest liberala i Sverige. Följaktligen har vi också en hel del förslag som sticker ut i det i övrigt ganska slätstrukna politiska landskapet. Det är ingenting vi sticker under stol med. Men i kontexten vad Centerpartiet måste göra för att vända opinionstrenden är det inte enskilda sakfrågor som är lösningen, utan ett genomgripande arbete med vilken ideologisk grund vi formar vår politik. För utan en sådan riskerar politiken att bli spretig och politiken otydlig. Det är också det vi säger i inslaget.

Inslaget gav ringar på vattnet. Bland annat uppmärksammades det i P3:s satirprogram ”Tankesmedjan”. För den hugade kan inslaget belyssnas här (inslaget börjar ca 13:30 in i programmet). Man bör ha i åtanke att det är just ett satirprogram och den som vill fördjupa sig något om vad vi står för kan läsa vidare om det här.

Stay tuned for more och besök gärna våra talarkvällar, de är som bekant öppna för alla, medlemmar som ickemedlemmar och oavsett färg på partibok. Nästa möte är den 11 december. Då kommer Fredrik Segerfeldt för att tala om sin och Johan Norbergs bok om fri migration. Tiden är kl 19:00, men kom gärna innan och mingla, och platsen är Bishops Arms på Folkungagatan.

 

Debatt på Debatt

Efter förfrågan av SVT debatt skrev jag nedanstående artikel. Kommentarerna hos Debatt är mest från troll som tror att allt har med invandring att göra. Jag har också fått veta att vissa inom C inte uttryckt gillande. Det vore intressant att få veta mer exakt vad som inte gillades. Kommentera gärna!

På torsdag inviger näringsminister Annie Lööf (c) Landsbygdsriksdagen i Ronneby som arrangeras av bland andra organisationen Hela Sverige ska leva. Ambitionen att hela Sverige ska leva lär delas av alla svenskar, inklusive Stureplanscentern, men det finns ett otal svenska kommuner som är direkt misskötta. Och inte sällan är det kommunföreträdare i just dessa misskötta kommuner som ropar ”hela Sverige ska leva” allra högst.

Istället för att låta medborgarna få behålla mer av sina pengar satsas de på kommunala förlustprojekt såsom simhallar och arenor.

Istället för att sälja kommunala bolag till företag som är tvungna att hushålla med sina medel låter man dem fortsätta drivas med förlust i kommunal ägo.

Istället för att locka med låg skatt som kanske kan leda till inflyttning och nyföretagande tar man av skattebetalarnas pengar och mer eller mindre betalar företag för att de ska komma dit.

I slutändan har man en kommun där den kommunala kärnverksamheten blir lidande, nyföretagandet lågt och utflyttningen ett faktum. Det finns gott om välskötta kommuner, även långt från storstäderna. Istället för att kräva statligt stöd borde problemkommunerna ta lärdom av de kommuner som faktiskt fungerar väl. Fungerar de för att de “satsar” skattebetalarnas pengar på allehanda kommunala projekt eller kanske på grund av att de inte gör det?

Nacka har erkänt bra skolor, Jönköping hög andel företagare och Värnamo väl fungerande integration. De misskötta kommunerna borde i första hand inspireras av dessa lyckade exempel innan de kräver statligt stöd som indirekt kommer från de kommuner som jobbat hårt för att kunna fungera bättre.

Misskötseln bland de svenska kommunerna skulle bli mindre med ett starkare självstyre. Det kanske låter motsägelsefullt att vilja ge mer makt till kommuner som inte skött sig, men eftersom det mesta bestäms på högre instanser än kommunerna rår över finns det alltid en yttre faktor att skylla på. Mer ansvar måste tillbaka till kommunal nivå.

I framtiden borde kommuner få behålla en större del av skattebasen lokalt. Kommuner skulle själva kunna sätta till exempel löneskatter och därmed locka till sig företag med hjälp av låga skatter snarare än halvkorrupta överenskommelser mellan kommunens starke man och en företagare.

Vissa kommuner kommer givetvis fungera bättre än andra, men väl fungerande kommuner kommer kunna verka som inspiration för de som inte gör det. Konkurrens utvecklar marknader mycket effektivt just för att olikheter tillåts och företag kan inspireras av det konkurrenterna gör framgångsrikt. Med större institutionell konkurrens mellan kommuner kommer alla bli bättre även om det kommer gå olika fort.

Centerpartiets politiska motståndare försöker ofta odla en konflikt mellan landsbygdscentern och storstadscentern. I själva verket finns ingen konflikt mellan stad och land. Stureplanscenterns ambition att flytta makten närmare den de berör delas av många Centerpartister runt om i Sverige. Det har ingenting med geografi att göra. Många av oss, inklusive jag själv, är inflyttade lantisar och vi har medlemmar runt om i Sverige som valt att bli medlemmar hos oss trots att de inte bor i Stockholm.

Konflikten består i en skillnad på synsätt. Likväl som staten inte kan rädda en utdaterad varvsindustri kan staten rädda en misskött kommun. Snarare är det så att misskötseln kan fortgå med externt stöd, men på sikt kan inget överleva med konstgjord andning.

Utbildningsfabriken

Stureplanscentern arrangerade filmvisning i somras med Martin Borgs film ”Fy Fan vad vi är bra”. Nu har en uppföljare kommit: ”Utbildningsfabriken” och den är lika överraskande, skrämmande och kul som sist.

Efter att ha följt den hittills förda debatten på twitter kan man konstatera att den är förbehållen studenter och personal inom universitet och högskolor som frenetiskt försvarar att det inte skulle vara några som helst kvalitetsproblem i den högre utbildningen. Hur är det möjligt?

Martin tar upp ett allvarligt systemfel där hobbykurser som orkidéodling, golf och fysik på gymnasienivå är symptomen på sjukdomen. Ersättningen per student till universitet och högskolor bygger på och uppmuntrar kvantitet, inte kvalitet. Möjligheten att kategorisera språkkurser som tekniska och därmed få högre ersättning liknar kreativ bokföring på hög nivå.

Att de anställda inom akademin försvarar sin ställning är inte konstigt men att studenterna inte värnar mer om utbildningarnas konkurrenskraft och möjligheten att få jobb efter tre till fem års högskolestudier är minst sagt förvånande. 30 skattemiljarder går till att bekosta grundutbildning och studiebidrag – varje år. Studenterna är några av världens äldsta och mest belånade, att jämföra med sina amerikanska kollegor som har en studieskuld motsvarande 148 500 SEK om man läst vid offentliga lärosäten respektive 189 000 SEK för studier vid privata diton.  Tar man fullt CSN-lån i fyra år i Sverige (160 veckor) blir skulden 238 240 kr – utan avgifter.  SFS anser att den viktigaste åtgärden är a-kassa för studenter som ersättning för sommarkurser istället för att föreslå en tredje termin där studenter som vill påskynda sin examen kan läsa relevanta kurser också sommartid. Resultat kvarstår – sex av tio studenter får inte kvalificerat jobb efter examen.

Martin Borgs föreslår en skolpengsform som är ren omfördelningspolitik, i form av studiecheckar. Måhända anas en försiktig nymoderat i Martin Borgs? :P Men ett steg i rätt riktning är bättre än inget.

Stureplanscenterns motion, från i våras, gick ut på att studieavgiften skulle betalas av studenten. Dock skulle alla vara garanterade lån för avgiften samt att återbetalningen ska vara avdragsgill. Det tycker jag är ett bättre förslag. Då skulle folk kunna gå på svampplockarkurs, men betalar då själv. I slutändan borde folk själva välja vad de ska plugga. Decentralistiskt!

Oavsett lösning är det en viktig debatt! Hoppas fler vill diskutera vidare.

Läs också Klas Herman och PLC.

Småföretagandet livsviktigt för hela landet

Anders W Jonsson skriver idag på sin blogg om att skillnaden mellan vår avdelning och Delsbo Centerkvinnor inte är särskilt stor. En bild som antagligen äger sin riktighet.

Ideologiskt är Centerpartiet till sin natur mycket heterogent, men det finns ingen uppenbar geografisk faktor för vad man står i den månghövdade centerrörelsen.

Den avgörande faktorn verkar mer vara om man för en ideologisk debatt i avdelningen, eller inte.

Ha respekt för lagen eller byt ut den.

Att lagskrivning ska vara rättssäker är självklart. Jag vet inte om det är ett nytt problem, men först nu har jag sett flera exempel på lagskrivningar som snarare är politiska manifestationer än något verklighetsanpassat och rättssäkert.

Idag kom ett exempel. En sjuttonårig flicka som haft sex med en fjortonårig pojke borde enligt lagtexten dömas för våldtäkt. Deras umgänge var frivilligt och utan våld inblandat. Flickan frias eftersom alla som inte är helt dumma i huvet förstår att inget brott har begåtts. Men enligt lagen var det våldtäkt. Att domaren gör det som är rätt snarare än att följa lagen är förstås bra, men det urholkar också förtroendet för lagen.

Nästa gång yngre tonåringar har sex kan de riskera att bli dömda för våldtäkt. Domaren kanske är på ett annat humör den dagen.

Denna lag har förstås kommit till med goda avsikter. Problemet är att man gör en lag som inkluderar även fall där ingen har utsatts för något illa. Politiker vill ”visa krafttag” genom att verka för stränga regler, men när lagen väl är lag måste den givetvis följas.

Det finns fler exempel där politiker verkar för lagar utan att tänka på konsekvenserna. Till exempel verkar politiker för stränga asylregler, men samma politiker verkar sedan aktivt för att personer som enligt lagen SKA utvisas ska ha rätt till sjukvård i Sverige. Ett land där de vistas illegalt.

Ett annat exempel är miljöbalken som är så generellt skriven att praktiskt taget vad som helst kan räknas som miljöfarligt. Plötsligt måste planarkitekter mer eller mindre bryta mot lagen för att kunna bygga något överhuvudtaget.

Jag hörde om en västerländsk journalist i Saudiarabien som blev dömd för att hon hade byxor(!). Vanligtvis får inte västerlänningar straff, med hon insisterade på att få ta sitt straff för att tydliggöra hur absurd lagen är. Efter detta döms betydligt färre för detta ”brott”.

På samma sätt borde domare följa lagen hur dum den än må vara. Det drabbar enskilda, och det är förstås mycket illa, men det vore ett bra sätt att lära politiker att många av deras lagar är absurda.

Läs också PLC

Finanspolitiska rådet släpper sin 2011 rapport

Som vanligt är rapporten fylld med ris och ros och jag noterar förnöjt hur de konstaterar att: ”Vår samlade bedömning är att krisen inte har lett till någon kraftig försämring av matchningen på arbetsmarknaden.” Så snälla Waidelich släpp det där tjatet om ”miss-match” på arbetsmarknaden. Jag rekommenderar alla med visst politiskt-ekonomiskt intresse att åtminstone läsa sammanfattningen (22 sidor) och sedan om intresset pockar på kan man göra lite djupare dykningar i den fullständiga  rapporten.

Kommentarer kring Fas 3

Föga förvånade så innebar alliansens arbetsmarknadspolitik inte det slutgiltiga svaret på hur man löser långtidsarbetslösheten. För precis som att få fred på jorden så är det ingen som har en praktisk genomförbar strategi för att lyckas. Med det sagt så vill jag föreslå två modifikationer till Fas 3 (utan att jag för den saken är fullkomligt insatt i systemet):

  • Ett villkor för anordnarna av Fas 3 är att det inte får vara för snarlikt ett riktigt jobb eftersom att vi då upplever ”undanträngningseffekter” (dvs.vakansen skulle ändå fyllts på konventionellt sätt).  Jobbet får heller inte vara meningslöst. Detta otroligt smala segment man ska får röra sig inom är så pass litet att jag är förvånad att de överhuvudtaget fann några ”jobb” utefter dessa kriterium. Sysselsättningen får alltså inte vara för snarlik ett riktigt jobb pga. risken för ”undanträngningseffekter”, men meningsfulla jobb som är snarlika riktiga jobb kan tillsättas utan att de för den del tränger undan reguljär sysselsättning. T.ex. djärva projekt som anses som alldeles för riskabla och aldrig skulle blivit sjösatta utan någon typ av subvention pga. av just risken. Ge mig en vettig anledning till varför denna typ av anställning skall förhindras.
  • Den enda slutförvaringen som ska ske i det här landet (enligt mig) är för kärnavfall. Jag vänder mig starkt mot den ofrånkomliga stigmatiseringen som drabbar alla i Fas 3 och alla där vet att detta är slutet på samhällets ansträngningar. Man har olika faser i arbetslöshetsförsäkringar och åtgärder b.la. för att själva skiftena i sig innebär ett ökat incitament för förändring. Så jag vill föreslå något radikalt; börja om igen. Blås nytt liv i dem, korta tiden i Fas 3 och vid slutet så börjar den arbetslöse om igen med allt vad det innebär, gör det till en cykel helt enkelt. Stämningen i de tidigare skedena är dessutom definitivt mer positiv.
Kritisera gärna, för kritik går nog lätt att framföra, jag hoppas och tror att jag kan bemöta allt och visa på att fördelarna överväger de potentiella riskerna och nackdelarna, men för all del tvinga mig att utveckla mitt resonemang.