Kategoriarkiv: LAS

Maud Olofsson sätter ner foten mot socialism

Samtidigt som Moderaternas stämma gör allt vad den kan för att omfamna gammaldags socialdemokrati, skriver vår partiledare Maud Olofsson en oerhört viktig artikel på SvD Brännpunkt.

Det är socialistisk politik som har skapat de problem vi har med arbetslöshet och utanförskap. Det är ingen vild ansats att hävda att socialism inte heller kommer att vara lösningen.

Det är (eller borde åtminstone) vara helt självklart att företagen själva ska bestämma vem de ska anställa när man behöver utöka personalstyrkan.

På samma sätt borde det rimligtvis vara företaget som avgör vem som är mest lämplig att vara kvar, vid de tillfällen man måste dra ner.

Moderaternas försvar för LAS är obegripligt och oförlåtligt. Maud Olofsson och Centerpartiet är de enda som vågar utmana det socialistiska problemformuleringsprivilegiet och säger det som behövs sägas.

I debattartikeln sätter Maud Olofsson ned foten kring viktiga politiska principer och man kan inte annat än älska följande citat:

”Sverige ska bli ett land där det är möjligt att bli rik både på arbete och företagande.”

Man ska kunna bli rik. På arbete. I Sverige. Poesi! :-)

Läs även andra Centerbloggar om detta: Per Ankersjö, Helen Törnqvist,  Oscar Fredriksson och Johan Hedin, PL&C.

Vem gillar egentligen LAS?

Att arbetsrätten är en helig ko för LO och Socialdemokraterna är ingen överdrift. Minsta diskussion som omfattar någon typ av förändring av Lagen om anställningsskydd, får arbetets söner att gå i taket, protestera med facklor på Sergels torg och mobilisera sig till insändarkampanjer.

Men är egentligen dessa starka reaktioner så självklara?

För det första går det emot den princip om att arbetsmarknadens villkor ska sättas i förhandlingar mellan arbetsmarkandens parter. Det är inte på något sätt en naturlag att det ska vara så, men det är en princip som i alla andra fall värnas av de flesta inblandade.

Även om man tycker att LAS är bra, kommer man inte ifrån det faktum att LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Människor tvekar inför att byta jobb, även om det nya jobbet skulle vara bättre, med avseende på kompetensmatch, intresse och villkor, eftersom man då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

LAS är också väldigt orättvist! LO och (s) säger sig sträva efter en jämnare fördelning mellan dem som har och dem som inte har. LAS är precis tvärtom. Lagen skyddar dem som redan har jobb, har haft jobb länge och är etablerade på arbetsmarknaden med kunskap, kontakter och a-kassa, trygghetsråd och garantipension. Det har de på bekostnad av dem som inte har haft jobb länge, eller kanske inte alls. Eller inte i Sverige.

Till och med socialdemokraterna själva ville ju slippa turordningsreglerna när de efter valet 2006 blev tvungna att dra ner på personal. Det är ju självklart. Man måste ha kvar den som är mest lämpad för att göra jobbet oavsett hur kort eller länge den har arbetat.

Alla verkar vara överens om att det är i mindre företag och då i synnerhet i tjänstesektorn de nya jobben ska komma. Men faktum är att det just är de företagen som drabbas värst!

För Volvo eller SKF är LAS inget bekymmer. Att förhandla bort en anställd som inte funkar är en en relativt låg kostnad om man har flera tusen anställda, men det är oftast helt omöjligt i ägarlett företag med 3-4 på lönelistan.

Ett avskaffande av LAS skulle vara den enskilt viktigaste reformen som en regering kan göra för att optimera förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv. Och debatten kan vinnas bara på rättviseargumenten.