Kategoriarkiv: arbetsmarknaden

Skitjobbsdebatten

Karin Wanngård har utsetts till Socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholm.

Hon börjar med ett rejält klavertramp i och med citatet: ”Unga ska inte tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision.” Man ska ha förståelse för att även politiker uttrycker sig dåligt och i just detta fall kan det vara så att hon inte har medievana sedan gammalt eller hunnit medietränats. Påståendet har i alla fall lett till en stor debatt men det är en mycket relevant sådan och därmed välkommen.

Jag har som småföretagare haft möjligheten att anställa några personer. Jag vet inte mycket om personlighetstester annat än att de är riktigt dyra. Jag har fått lita på mitt personliga omdöme. Det räcker ganska långt, även om det också svikit mig… Men en fråga har jag ställt varje gång; Har du någon gång haft ett skitjobb? Och alla jag anställt har haft det. Jag ser det som en viktig erfarenhet att en gång haft ett jobb som gör det tydligt att arbete kanske inte alltid är så roligt och att det är på allvar.

Den som aldrig haft ett skitjobb blir aldrig vuxen på riktigt och kommer sällan få en stark förståelse för vad arbete handlar om. På vårt företag får man sällan skit under naglarna, men ibland ställs saker på sin spets och man tvingas göra det som krävs, till exempel jobba över, få sitt arbete refuserat eller göra saker man inte riktigt känner att man har koll på.

Det kan vara hårt på alla jobb och har man inte förstått det är man antagligen inte särskilt bra på sitt jobb. Och hur mycket ansvar politiker än vill lägga på företagare så är det faktiskt så att företagare vill ha folk som gillar sitt jobb och förstår att det är på riktigt.

Byt chef!

Skitjobb kommer alltid finnas och oseriösa och dåliga arbetsgivare likaså. Bland sossebloggare kan man utläsa stöd för Karin Wanngård och att dessa jobb inte borde finnas. Det finns ett riktigt bra sätt att se till att dessa jobb försvinner. Och det är inte lagstiftning. Det handlar om civilkurage. Alla som ställer upp och jobbar för en idiotchef gör att idiotchefen klarar sig längre. En idiotchef utan personal har inte mycket att chefa över.

Börja gärna på ett skitjobb, men om det verkligen är ett skitjobb, så sök dig vidare omedelbart. Eller starta eget? Och så fort du har en inkomst så är det dags att spara ihop fuck off money!

Läs Eric Erfors om samma ämne >

Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Newsmill, Newsmill2, Newsmill3, Ab, Ab2, Ab3, Affärsvärlden, Alliansfritt Sverige med en lista på skitjobb, SVT.

Bloggat: PLC, Sebastian Stenholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Peter Högberg, Charles Berkow, Alexandra Einerstam, Sandro Wennberg, Leine Johansson, Erik Laakso som också visat städartakter också

Vem gillar egentligen LAS?

Att arbetsrätten är en helig ko för LO och Socialdemokraterna är ingen överdrift. Minsta diskussion som omfattar någon typ av förändring av Lagen om anställningsskydd, får arbetets söner att gå i taket, protestera med facklor på Sergels torg och mobilisera sig till insändarkampanjer.

Men är egentligen dessa starka reaktioner så självklara?

För det första går det emot den princip om att arbetsmarknadens villkor ska sättas i förhandlingar mellan arbetsmarkandens parter. Det är inte på något sätt en naturlag att det ska vara så, men det är en princip som i alla andra fall värnas av de flesta inblandade.

Även om man tycker att LAS är bra, kommer man inte ifrån det faktum att LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Människor tvekar inför att byta jobb, även om det nya jobbet skulle vara bättre, med avseende på kompetensmatch, intresse och villkor, eftersom man då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

LAS är också väldigt orättvist! LO och (s) säger sig sträva efter en jämnare fördelning mellan dem som har och dem som inte har. LAS är precis tvärtom. Lagen skyddar dem som redan har jobb, har haft jobb länge och är etablerade på arbetsmarknaden med kunskap, kontakter och a-kassa, trygghetsråd och garantipension. Det har de på bekostnad av dem som inte har haft jobb länge, eller kanske inte alls. Eller inte i Sverige.

Till och med socialdemokraterna själva ville ju slippa turordningsreglerna när de efter valet 2006 blev tvungna att dra ner på personal. Det är ju självklart. Man måste ha kvar den som är mest lämpad för att göra jobbet oavsett hur kort eller länge den har arbetat.

Alla verkar vara överens om att det är i mindre företag och då i synnerhet i tjänstesektorn de nya jobben ska komma. Men faktum är att det just är de företagen som drabbas värst!

För Volvo eller SKF är LAS inget bekymmer. Att förhandla bort en anställd som inte funkar är en en relativt låg kostnad om man har flera tusen anställda, men det är oftast helt omöjligt i ägarlett företag med 3-4 på lönelistan.

Ett avskaffande av LAS skulle vara den enskilt viktigaste reformen som en regering kan göra för att optimera förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv. Och debatten kan vinnas bara på rättviseargumenten.