Kan nej betyda ja?

Jag är nog en sådan där ”vågad tjej” som folk pratar så mycket om just nu. Jag ligger definitivt högre än snittet när det kommer till antal sexpartners. Jag har haft både trekanter och fyrkanter. Jag har till och med provat på dominanssex ett flertal gånger. Dessutom gillar jag att prata om sex. Att jag genom åren testat olika grejer och lärt mig förstå min egen sexualitet är något jag är glad över. Allt har inte varit fantastiska upplevelser, men gemensamt för allt mitt utforskande har varit att det skett med mitt samtycke. Det har hänt att jag raggat upp någon på krogen strax innan stängning, tagit med honom hem, hånglat som en galning, men att jag sedan kommit på att jag faktiskt inte vill ”fullfölja”. Det har även hänt att jag avbrutit sexet mitt i för att jag känt mig obekväm eller helt enkelt tappat lusten. Visst har det föranlett jobbiga samtal, besvikelse och en hel del tjat, men aldrig någonsin har det lett till att någon med våld valt att fortsätta ändå. Jag har antagligen haft tur.

Jag skulle gärna även framöver ha ett för mig givande sexliv, men jag har på senare tid börjat oroa mig för vad jag egentligen har för rättsskydd i de här situationerna. Tidigare har jag helt enkelt utgått ifrån att den som fortsätter utan mitt samtycke, och som medger det, kommer bli dömd för övergrepp/våldtäkt. Men så verkar ju inte riktigt vara fallet. Värre blev det efter att jag läste domen i det uppmärksammade fallet där en man häromveckan frikändes från ett våldtäktsåtal eftersom han ”trodde” att kvinnan var med på det. Detta trots att båda parter uppgett att hon upprepade gånger sade nej och försökte knuffa bort honom. De hade inte i förväg enats om något stoppord eller med ord uttalat att de skulle ha dominanssex. Det skrämmande i just det här fallet är alltså att båda parter är överens om att mannen dominerat kvinnan med både kvävning och örfilar, men trots att hon aldrig gav sitt uttryckliga samtycke till den typen av sex och bad honom sluta så kommer han undan med att han misstolkat hennes signaler.

Det är en sak att det i ett rättssamhälle tyvärr aldrig helt går att undkomma problematiken med att folk ljuger, men den här gången verkar det inte ha varit fallet. Därför undrar jag nu vad jag förväntas göra för att vara helt säker på att få rätten på min sida ifall något liknande skulle hända mig. Behöver alla parter i förväg skriva på ett avtal där vi anger att det talade ordet ska gälla i alla lägen om vi inte tydligt avtalat bort det med stoppord eller liknande? Behövs det vittnen när vi skriver på? Behövs det vittnen under akten? Behöver vi även filma hela förloppet? Behöver jag ha med mig en legitimerad psykolog när jag är ute som i rätten kan intyga att den jag väljer att ha sex med är en psykiskt stabil person med fungerande hörsel som förstår innebörden av ordet nej?

För mig är det en självklarhet att man i alla sexuella situationer är lyhörd för sin partner. I sexuella situationer med våldsinslag är det givetvis ännu viktigare. Där faller ansvaret tungt på den fysiskt starkare dominanta parten att försäkra sig om att den andra är med på det. Enda sättet att göra det är att prata om saken i förväg, sätta upp ramar och ange stoppord. Har man inte gjort det så måste ett nej alltid betyda nej. Allt annat är orimligt.

//Johanna Jönsson, ordförande Stureplanscentern

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>