Låt oss prata om abort

Efter att det blev känt att Elisabeth Svantesson tillträder som ny arbetsmarknadsminister har diskussionen om kvinnors rätt till sina egna kroppar tagit ny fart. Elisabeth Svantesson har ett förflutet inom organisationen ”Ja till livet”, en organisation som arbetar hårt för att ytterligare begränsa aborträtten och skuldbelägga de kvinnor som väljer att avsluta en graviditet.

Glädjande i sammanhanget är att många röster höjts om att Elisabeth Svantesson bör ta avstånd från sin tidigare ståndpunkt och det har hon också till viss del gjort. Det som dock oroar mig är hur många det ändå är som verkar tycka att det kan finnas en poäng i att, med moraliska argument om att man dödar barn, avskräcka unga kvinnor från att genomgå abort. Min uppfattning är den motsatta. Vi bör göra allt vi kan för att den som funderar på att avsluta en oönskad graviditet ska slippa känna skuld och skam. Väl övervägda beslut kommer tyvärr sällan ur sådana känslor. För att förebygga oönskade graviditeter bör fokus istället ligga på att framhäva fördelarna med preventivmedel.

Jag har dock själv blivit gravid, trots ihärdigt p-pillerknaprande. Under den perioden bodde jag i Förenade Arabemiraten och där är alla icke-medicinska aborter förbjudna. När jag upptäckte att jag var gravid fanns det ingen vilja hos mig att välkomna ett barn till världen. Det gällde därför att hitta ett sätt att avsluta graviditeten för att sedan kunna fortsätta leva mitt liv. När jag, väldigt försiktigt, började höra mig för om möjligheterna fick jag snabbt lära mig att det fanns en hel del otrygga alternativ för den som inte hade möjlighet att ta sig ut ur landet. Det var någons kusin som jobbade som barnflicka, men som kunde en del knep. Det fanns en man som man kunde ringa och sedan möta upp på något hotell. Det var till och med någon som sa att hon kände en veterinär som kanske kunde hjälpa till. Då jag blev inbokad på en jobbresa till Thailand bokade jag tid på en laglig klinik som jag blivit tipsad om. Den visade sig dock i princip vara ett hål i väggen där abortpiller delades ut. Efter några varningar om hur ont det skulle göra, och hur mycket det skulle blöda, förväntades man klara av resten själv. Såhär, och många gånger mycket värre, ser verkligheten ut för kvinnor runt om i världen. I Sverige har vi kommit långt på det här området och det ska vi vara oändligt glada över. För min del genomfördes aborten slutligen till stor kostnad på en säker klinik i England under en annan jobbresa, men att vara så privilegierad är få förunnat.

Alla människor har rätt att bestämma över sina egna kroppar och så även gravida kvinnor. Runt om i världen sätter kvinnor fortfarande sina liv på spel för att slippa tvingas in i mödraskap och så kan det inte få fortsätta. Samtidigt finns det mer att göra även i Sverige för att kvinnor som funderar på, eller som valt, att avsluta en graviditet ska slippa känna skuld, skam och dåligt samvete. Vi kan alla bidra till en avdramatisering genom att prata öppet om abort på samma sätt som vilket medicinskt ingrepp som helst. För vissa är det en traumatisk upplevelse och för andra är det inte värre än att operera bort en visdomstand, men att tabubelägga ämnet tjänar ingen på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>