De som fastnat i missbruk förtjänar bättre

Vart tar förmågan att tänka kritiskt vägen när droger diskuteras? Sedan CUF i fredags biföll en motion om legalisering av cannabis har vi återigen fått en havererad debatt där det är klart vanligare med personangrepp och förminskande påhopp än motargument och fakta. Och det är så himla tråkigt. För de som lider mest av denna låga diskussionsnivå är inte CUF:arna som får höra ”Väx upp, lilla gubben!” eller vi vanliga tyckare som blir utmålade som hårda, kalla partyknarkare. Det är de som fastnat i ett missbruk som är de äkta förlorarna när det kritiska tänkandet ger vika för moralismen.

Otaliga gånger sedan jag blev ordförande för Stureplanscentern har jag fått höra att jag bör låta bli att diskutera två frågor – droger och sexarbete. Beröringsskräcken är enorm i just dessa två frågor, det kan liksom aldrig bli rätt. Människor verkar totalt ointresserade av att ifrågasätta sina egna ståndpunkter och ofta bygger argumentationen på diffusa känslor mer än något annat. Samtidigt är det dessa två frågor som jag får allra flest kommentarer kring eftersom det är frågor som vår avdelning tidigare tagit tydlig ställning i, och det ställningstagandet har folk uppenbarligen en hel del åsikter om. Själv tycker jag det är synd att fokus på dessa frågor tenderar att kasta skugga över andra viktiga frågor som vi vill lyfta. Men trots alla välvilliga varningar kan jag inte låta bli att åtminstone försöka berätta hur jag ser på det som diskuterats de senaste dagarna.

Det finns bruk och det finns missbruk. Lagligt drogbruk är t.ex. det många av oss sysslar med när vi tar ett par glas vin på balkongen en ljummen vårkväll eller medvetet bestämmer oss för att gå ut och supa oss fulla för att vi blivit dumpade eller haft en tråkig vecka på jobbet. Lagligt drogbruk är även den där ciggen som vissa tar för att lugna ned sig efter ett gräl med partnern eller helt enkelt för att det är gott. Olagligt drogbruk kan vara kompisgänget som sitter hemma i köket, filosoferar och delar en joint. Det kan vara någon som lindrar sin ryggvärk med hjälp av några bloss cannabis. Det kan vara paret som odlar hemma för att deras sexliv blir lite roligare när de rökt på. Här handlar det alltså fortfarande om människor med förnuftet i bestånd som av egen fri vilja, efter övervägningar av de för- och nackdelar som de anser relevanta, använder droger. Det är givetvis fullt legitimt att påstå att ingen vid sina sinnens fulla bruk kan vilja göra något som är så osunt för kroppen som att röka eller dricka alkohol, men med den logiken faller ju även sådant som godis, pizza, balett och ridning inom kategorin ”Saker som bör förbjudas”. Inte bara är de trevliga, de är även beroendeframkallande och hälsofarliga. Ibland väljer vi människor att ta risker för att vi tycker det positiva uppväger det negativa. Det är en del i att leva.

Drogmissbruk däremot är en annan sak. Den som är fast i ett missbruk är inte längre fri. Många av oss har i sin närhet personer som gått allt djupare in i missbruk som förvandlat kärleksfulla, roliga och intelligenta människor till sådana som ständigt ljuger, sällan minns vad man berättat, som är avtrubbade, trötta och deprimerade. Personer som i åratal lagt stora summor pengar på sitt missbruk, blivit lämnade av sina livspartners och konstant riskerar sina relationer till nära och kära när de tar sin drog. Inga ”interventions”, inga krav, inga tårfyllda vädjanden, inga ultimatum, inga morötter, inga konsekvenser får de här människorna ur sitt missbruk. Ofta är drogen laglig och heter alkohol. Vem tror att en kriminalisering av det här missbruket skulle hjälpa dem att bli sig själva igen?  När de redan har straffat sig själva på alla tänkbara sätt, tror någon verkligen att hotet om ett fängelsestraff skulle lösa problemet? Det de behöver är absolut inte ytterligare en sak att känna oro och skam över. Dessutom skulle de utan tvekan se till att få tag i sin drog alldeles oavsett hur svårtillgänglig den var. Och den ångest som en gång ledde dem in i missbruket skulle krävt sin bedövning oavsett om den var laglig eller inte. Det som behövs är att de här personerna får styrka och insikt nog att söka hjälp, styrka nog att våga visa sig svaga. För alkoholmissbruk finns det hjälp och stöd att få för att hitta en väg tillbaka, ändå är motståndet stort hos den som missbrukar. Föreställ er då situationen för de som stämplas som brottslingar ifall de blir påkomna eller söker hjälp, som fallet är om man missbrukar en olaglig drog. Det synsättet bidrar till att den som en gång tagit steget ”över kanten” ofta ser det som omöjligt att gå tillbaka igen.

Det finns en hel del forskning kring droger och den som letar kan allt som oftast hitta någon studie som stödjer de mest aparta åsikter i frågan. Något som vi dock kan säga med stor säkerhet är att den politik som förts i Sverige på det här området inte har fungerat. Inte bara har den lett till att tusentals människor dött i onödan och bidragit till att den grova brottsligheten fått starkt fäste, den har dessutom genom sina nolltolerans-kampanjer i skolorna och i samhället dödat alla möjligheter till sansade samtal om lösningar. Oavsett om vi gillar det eller inte så är både lagliga och olagliga droger redan en del av vår verklighet. Det minsta vi kan göra för de mest utsatta är att resonera utifrån den verkligheten. Sanningen är ju att vi egentligen har samma mål, att så få människor som möjligt ska fastna i drogmissbruk. Skillnaden är bara att vissa lägger fram förslag på möjliga lösningar medan en överväldigande majoritet hellre vill blunda, hålla för öronen och skrika ”Knark är bajs!”.

10 reaktion på “De som fastnat i missbruk förtjänar bättre

  1. christian sandström

    Mycket bra skrivet, och jag håller med dig på samtliga punkter. Det är något fel på samhället, och på den kontroll som råder där poliser i dussintalet ska agera barnvakt åt Labyrinth på spelningar, men där polisen också framställs som något skrämmande och föraktfullt mot ens integritet. Vi blir mer eller mindre frihetsberövande av den politik som råder i detta land, där en person som upptäcker att Cannabis enbart har fördelar blir censurerad och sedd som en kriminell. En planta i naturen kan aldrig göras illegal, det är befängt och amoraliskt. Det är alldeles för mycket lögner och fegspel för att jag som individ ska tolerera att detta fortskrider. Jag vill att kriget mot drogerna upphör, jag vill inte att man ska frukta polisen längre samt att rättsväsendet kan prioritera brotten i samhället och inte fokusera på unga vuxna som vill bruka en synnerligen harmlös planta från naturen. Låt Cannabis vara, och hjälp de riktiga missbrukarna med vård, inte fängelsestraff eller böter. Vakna Sverige.

  2. Sebastian Johansson

    Det finns gott om stödgrupper och stödprogram för missbrukare. Missbrukare kan komma ifrån sin drog och få behandling just genom fängelsestraff, LVM är något som kan vara ganska knepigt att få till. Du utmålar missbrukare som stora offer, de har försatt sig i sitt missbruk genom sina egna handlingar som de som regel utfört av fri vilja och kan själva sluta också. Jag ser inte hur en legalisering av cannabis sa hjälpa någon missbrukare.

    Däremot håller jag med om att en diskussion alltid är viktig. Sexköp, droger, invandring och bistånd är nog de ämnen där vi ser minst vilja till en riktig diskussion och mest slängande med olika typer av personangrepp eller möjligen enskilda snyfthistorier. Detta bör givetvis motverkas.

  3. Fredrik

    Hej!

    Jag tycker ditt inlägg blottar ganska stor okunskap och naivitet när det gäller drogfrågor. Din bild av så kallat illegalt drogbruk är väldigt glamouriserat och ger inte en rättvis bild av verkligheten. Jag ska försöka komma med lite argument som förhoppningsvis kan vidga dina vyer och få dig på andra tankar.

    ”Det är givetvis fullt legitimt att påstå att ingen vid sina sinnens fulla bruk kan vilja göra något som är så osunt för kroppen som att röka eller dricka alkohol, men med den logiken faller ju även sådant som godis, pizza, balett och ridning inom kategorin ”Saker som bör förbjudas”.”

    Detta är ju en klassisk halmgubbe-argumentation eftersom jag inte vet någon som påstår att ingen vid sina sinnens fulla bruk kan vilja göra något som är osunt för kroppen och att detta därför ska förbjudas. Jag tror att vi människor vill göra massor som är osunt för kroppen, men frågan är hur skadligt det är och vilka runt omkring som skadas samt vilka fördelar det finns. Det är detta diskussionen handlar om och inte något extremt individualistiskt renlevnadsperspektiv. Det är kanske så ni diskuterar inom Stureplanscentern, men jag har aldrig hört denna diskussion bland andra intresserade av drogpolitik.

    ”Drogmissbruk däremot är en annan sak.”

    Är det så? Drogmissbruk är ett försåtligt ord som i grunden kan innefatta alla negativa följder av droganvändning. Vi kan också prata om drogberoende som handlar om känslan av att man måste fortsätta använda drogen. Oavsett vilket så kan vi inte blunda för att det finns ett samband mellan bruk och missbruk. Ju fler som ”brukar” desto mer ”missbruk” kommer vi att få i samhället. Gäller inte detta alkohol också? Jo, absolut. Det är av den anledningen som vi också har begränsande regler kring alkohol, för att färre ska bli beroende och för att färre ska utsätta sig själva och andra för negativa saker. Alkohol är dock en drog som är accepterad traditionellt i vår kultur och därför är den laglig. Cannabis och annan narkotika har inte samma acceptans och därför är ett förbud effektivt. Är detta konsekvent? Kanske eller kanske inte, men det är pragmatiskt och leder till att färre far illa. Det räcker för mig. Bara för att alkohol leder till problem behöver vi inte fler lagliga droger som leder till problem.

    ”När de redan har straffat sig själva på alla tänkbara sätt, tror någon verkligen att hotet om ett fängelsestraff skulle lösa problemet?”

    Återigen är vi tillbaka på halmgubbe-argumentationen. Det finns ingen som tror på att straffa utslagna missbrukare, men det finns två poänger med förbudet. Den ena poängen och den viktigaste är att förbudet minskar tillgången på narkotika. Färre börjar helt enkelt knarka och det gör att färre riskerar att råka illa ut. Den andra poängen är att insatser på ett tidigt stadium gör att människor som annars fortsatt knarka faktiskt slutar innan de går vidare i en ”karriär” av droger och kriminalitet. Genom kriminaliseringen kan vi göra insatser mot ungdomar på ett tidigare stadium och hjälpa dem tillbaka till ett liv i frihet.

    ”Föreställ er då situationen för de som stämplas som brottslingar ifall de blir påkomna eller söker hjälp, som fallet är om man missbrukar en olaglig drog. ”

    Nja. Du verkar okunnig om hur det går till i verkligheten. Den som söker hjälp hos socialtjänsten eller missbruksvården på grund av sitt missbruk blir inte lagförd. Eftersom det råder sekretess mellan vård, socialtjänst och polis kommer polisen inte att få veta ditt missbruk. Problemet här är snarare att det finns för få platser inom missbruksvården och att den är av varierande kvalitet. Om man faktiskt blir påkommen av polisen kan domen i många fall innebära att personen får vård, vilket är bra. Missbrukarna är inga viljelösa offer som vi ska tycka synd om utan det är människor som du och jag. Vi måste kräva att de tar ansvar och ge dem ansvar om de ska kunna komma tillbaka till samhället.

    ”Något som vi dock kan säga med stor säkerhet är att den politik som förts i Sverige på det här området inte har fungerat.”

    Sverige har färre missbrukare av droger än andra jämförbara länder och färre som testar olika droger oavsett vilken drog vi pratar om. Sverige har dessutom blivit prisat av FN för din föredömliga narkotikapolitik. Det som däremot är problem i Sverige är att missbruksvården är alldeles för dålig, men det finns inget som säger att vi inte kan ha kvar en restriktiv politik som idag samtidigt som vi satsar mer på vård och rehabilitering. Det är vad vi verkligen borde prata om ifall vi vill hjälpa missbrukarna!

    ”Oavsett om vi gillar det eller inte så är både lagliga och olagliga droger redan en del av vår verklighet.”

    Oavsett om vi gillar det eller inte så är rån redan en del av vår verklighet. Eller? Det behöver ju inte betyda att vi ska sänka straffen för rån. Självklart ska vi diskutera narkotika och hur vi kommer till rätta med problemen. Jag tror att en restriktiv politik är nödvändig, kombinerat med en human vård. Dessutom kan vi passa på att inflika att det trots allt är ganska få som håller på med knark.

  4. monica hansson

    Bra skrivet! Delar din uppfattning.
    Psykiatrissk som jobbar med missbruk och beronende.

  5. Penny Wise

    Du e grym Johanna! Mkt bra skrivet! Finns så mkt mer att säga och när jag läser din text så ser jag bara argument som jag har försökt få folk att förstå i 15 års tid!!! Argument som jag nu efter alla dessa år enbart vill S K R I K A in i alla ignoranta & okunniga inom sakfrågan som yttrar sig fast dom inte har något vettigt att tillföra debatten :( ….

    Fortsätt erat arbete, vi blir fler & fler för varje dag!

  6. Axel ros

    Sebastian:” Du utmålar missbrukare som stora offer, de har försatt sig i sitt missbruk genom sina egna handlingar som de som regel utfört av fri vilja och kan själva sluta också. ”

    Din kunskap om hur ett beroende fungerar och uppkommer lyser med sin frånvaro! Ditt uttalande är ett praktexemplar på att moralismen styr hos svensken i denna fråga! Ta reda på riktig fakta innan du uttalar dig om andras människor svåra problem!

  7. Axel ros

    Hej Fredrik!

    Blir frustrerad när jag läser ditt lätt arroganta svar. Du har fel på många punkter du ifrågasätter och saknar en del kunskap själv hur det funkar i verkligheten! Ska bemöta dina argument så fort jag får tid. Sitter fast på jobbet! Ha en bra dag allihopa! Ps Fredrik: Sveriges ”prisade” narkotikapolitik har nästan lika hög dödlighet som vår trafik orsakar idag! Sverige har idag en dödlighet från droger som placerar sig i topp 3 i Europa!

  8. Bruce Banner

    Klickade mig in på länken, läste texten som du, Johanna, har skrivit, och bara applåderade inombords över att fler förstått de allvarliga bieffekterna av denna restriktiva narkotikapolitik som förs i Sverige idag.

    Du, Fredrik, verkar inte ha någon som helst erfarenhet av droger eller anhörigas beroenden alls och därmed förlorar dina ‘halmgubbe-resonemang’ substans snabbare än man förstått vad uttrycket ens betyder. Du skriver bland annat att vi har en låg andel missbrukare jämfört med andra europeiska länder men det stämmer absolut inte, då vi som Axel Ros skrev har bland de högsta drogrelaterade skadorna/dödsfallen i Europa, sett i procent av folkmängd då vi är ett liiitet land. Bland annat pga att tex ett återfall på något så starkt beroendeframkallande som heroin gör att du blir utkastad och utlämnad från vården och därmed sitter man i sin egna ångestbåt för att man gjort ett snedtramp, och kanske då ÖKAR narkotikaintaget för att döva ångesten och ytterligare glida neråt i den onda cirkeln som uppstått när man kanske faktiskt behöver hjälpen mer än någonsin, och man är återigen ute ur systemet med karenstid för att fortsätta behandlingen?!

    Och du Sebastian, tror du på RIKTIGT att någon väljer att frivilligt vara beroende av heroin eller kola ex som kostar förbenat mycket att införskaffa, när du menar att alla missbrukare själva valt sin bana i livet?
    Det behöver inte vara självvalt på något sätt. Det kan handla om våld, uppväxt i ett trasigt hem, ”fel” umgänge/grupptryck, prostitution, fattigdom, psykisk ohälsa att bara nämna några exempel. Att ens tro att människor väljer denna misär framför ett välmående drogfritt liv av egen fri vilja är så okunnigt att jag behöver inte ytterligare bemöta det.

    En för mig relevant punkt i denna diskussion mot alla förbudspropagerare som sitter och säger att man ska in i fängelse och bli frihetsberövad för att ‘cold turkey’, bli avgiftad i en cell, för att sedan komma ut bland övriga intagna och lära sig de fetaste smugglingstricksen, få de bästa drogkontakterna och tips om andra kriminella aktiviteter. Har ingen av er fattat att fängelset är dels (för många) det första steget bort från det vanliga Svenssonlivet och dels en högskola för kriminella?!

    Jag tror att Ros tar över härifrån och ger er mer fakta men jag vill bara be er alla som inte har någon som helst personlig erfarenhet av beroenden/medberoenden eller droger kan hålla sig borta från debatten för ni dödar människor. Bokstavligt talat.

    Sprutbyte. Avkriminalisering av tyngre droger tex dagsransoner, legalisering och statligt producerad cannabis på systemet med restriktioner är ett mycket bättre sätt att bemöta drogproblemet idag. Danmark, Schweiz, Portugal är några lysande exempel på att bruket inte ökar med reglering, snarare tvärtom när folk med egna ögon fårse bieffekterna och får tillgång till värdefull information om hur drogerna ska brukas för att MINSKA SKADORNA istället för att bli skrämda till lydnad som vi blir.

    Tillgång / Efterfrågan skapar stora möjligheter för langare att tjäna pengar, varför inte skicka in de skattepengarna från tex gräset till sjukvården och välfärden istället för att stödja Jocke med kniven som har skottsäker väst och pistol som gärna vill att du ska köpa en 10a kola också även fast du bara ville ha lite gräs? Om du/ni inte förstod referensen så är det kriminaliseringen och missinformationen som är instegsporten till tyngre droger. Inte cigg eller alkohol eller andra stimulanter som folk påstår.

    Sluta vara ‘pseudomoraliskt korrekta’ och hjälp era utsatta medmänniskor istället! Se individen, inte missbruket!
    Källa; har själv suttit i träsket och tagit mig ut,en del tack vare cannabis och ett enormt stöd från anhöriga och nära vänner. Jag kommer från en barndom med föräldrar som krökat som blåbär där jag själv började i tidig ålder då jag trodde detta var ‘normalt’ och körde på i mina föräldrars fotspår. Åkt dit och rättssystemet tvingade mig att bli mer kriminell för att kunna betala mina SKYHÖGA böter för löjligt låga mängder narkotika. Fritt val? Visst, med kronofogden resten av mitt liv som alternativ.

    Ställ er själva en fråga ; VARFÖR är inte tex ibogain tillåtet i Sverige när det sägs ha en 60% chans att bota opiat- och alkoholmissbruk på bara något enstaka behandlingstillfälle? Tack för mig, förlåt stavfel då jag skriver från telefonen. Önskar er alla en bra dag och håll bara näsan över vattenytan så kanske vi alla får se en humanare narkotikapolitik framöver.

    Yes, we can!

  9. Fredrik

    Axel ros:

    Finns inte mycket i din intetsägande kommentar att bemöta, men när det gäller dödligheten så är statistiken inte jämförbar mellan olika europeiska länder tyvärr. Däremot behöver svensk narkomanvård bli bättre, men det betyder INTE att man ska legalisera knark. Tvärtom. Satsa mer på att hjälpa folk sluta knarka istället för på saker som skulle leda till att fler fastnade i helvetet.

    Bruce Banner:

    Du förtjänar knappt ett seriöst svar, men visst. Jag har själv mångårigt missbruk bakom mig. Främst cannabis. Jag känner även många andra nyktra narkomaner som varit betydligt mer illa ute än mig. Bara så du vet.

    Det som gör mig förbannad är att drogliberaler gång på gång ska använda missbrukarnas situation som förevändning för legalisering. Det är för jävligt rent ut sagt att de nyttjas som ett slagträ för legalisering istället för att man diskuterar det som verkligen hjälper de utsatta. Bättre och mer tillgänglig vård! Legalisering skulle bara göra att fler hamnade i skiten.

    En annan sak som är sjukt korkat med drogliberaler är det här med att sälja cannabis på Systembolaget. Nu vet jag inte din åsikt visserligen, men vi kan gå efter vad stureplanscentern och CUF tycker. Ena dagen vill de avskaffa Systembolaget och nästa vill de att cannabis ska säljas på systemet. De använder bara de närmast åtkomliga argumenten för sina drogliberala åsikter, alldeles oavsett om de är helt oförenliga. Ibland märks det att många drogliberaler själva är fast i knarkträsket på deras sätt att argumentera (Däremot inte Johanna som aldrig verkar varit närmare missbruk än att hon känner nån student som rökt cannabis en gång på en fest)

    Missbrukare är inga offer som vi ska tycka synd och se som misslyckade människor. Jag vet att de är människor som du och jag. Politik för att ”minska skadorna” är bara kodord för att man ska göra det lättare att knarka istället för att hjälpa knarkarna tillbaka till ett värdigt liv. Att knarka är inget värdigt liv.

    Och jag använder ord som knark och knarkare. Jag behöver inga tillrättalagda ord och finlir, för jag vet hur jävligt det är att knarka och att vara en knarkare. Det är ovärdigt och vidrigt. Men även knarkarna är vanliga människor och bör behandlas med respekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>