Under populismens tunna fernissa

Skrivet av johan 04-11-2009

Det är svårt att inte känna medkänsla med Eva Gabrielsson som var Stieg Larssons sambo under 30 år. Hon har inte fått ärva författaren eftersom de inte skrivit något samboavtal. Nu kastar sig Josefin Brink (v) in i debatten och vill att sambos ska betraktas som gifta – och att man automatiskt ska ärva varandra om man bott ihop.

Det här är ett ogenerat försök att kamma hem populistpoäng från människor som känner för Eva Gabrielsson. Man tycker att Stieg Larssons far och bror borde kunna visa upp en mer generös och respektfull sida gentemot den som varit sonens/broderns livskamrat under så lång tid och som Stieg Larsson uppenbarligen ville dela livet med. Det är inte svårt att tänka sig att Stieg Larsson hade gjort Eva Gabrielsson till sin arvinge – om han bara tänkt på det.

Men nu är det inte detta saken handlar om. Det handlar om att Josefin Brink vill att samhället ska gå in och ta ifrån oss ansvaret för vår egen egendom, för vem vi vill ska ärva oss efter det att vi gått bort. Det handlar om att man tror att staten är bättre skickad att reglera våra personliga mellanhavanden.

Egentligen är Josefin Brinks förslag så generande ogenomtänkt att det knappt förtjänar en kommentar. Hur länge ska man ha varit sambos för att få arvsrätt? Räcker det med ett one-night stand eller måste man ha bott tillsammans längre? En vecka, en månad, ett år? Vem bestämmer detta? Josefin? Jag bodde ihop med en studiekamrat under mer än ett år. Skulle han ha räknats som min sambo och fått ärva mig om Josefin Brink fick bestämma? Eller handlar det om vem man har sex med? Inte? Skulle det i så fall innebära att de som lever äktenskap men där samlivet tagit slut skulle bli av arvsrätten?

Man skulle kunna skratta åt dumheterna som Josefin Brink presenterar men i grunden handlar det om något mycket allvarligare, nämligen om hur man under populistisk täckmantel försöker utöka statens inflytande över våra högst personliga beslut. Det handlar om en attityd som bygger på en genuin misstro mot människors förmåga att ta eget ansvar. Samhället måste kunna ställa krav på att man faktiskt måste kunna stå för sina beslut eller icke-beslut. Josefin Brinks inställning liknar nästan människoförakt.

Robert Thorburn, medlem Stureplanscentern.