Kräver äganderätten upphovsrätten?

Skrivet av johan 08-10-2009

Idag bloggar stureplanscentermedlemmen Tommy T här på bloggen. Trevlig läsning!

En av liberalismens grundstenar är bejakandet av äganderätten. Detta är dock inte så okomplicerat som man först kan tycka. Jag tänkte ta exemplet som varit ivrigt debatterat den senaste tiden – upphovsrätten.

I vårt samhälle förväntar sig de flesta att, i normalfallet, arbeta under sina 65 år (i framtiden kanske mer) för att sedan kunna pensioneras och leva av sin pension som ett tack för de insatser man gjort för samhället. Det är den kontinuerliga produktiviteten som premieras av marknaden – hantverket baserat på kunskap och erfarenhet, den berömda arbetslinjen, gnetandet, jobbet bland annat.

Många liberaler anser att upphovsrätt är ett skydd för och främjar äganderätten. Detta är fullt förståeligt men jag tycker ändå att det kan vara en god idé att problematisera påståendet. Man skulle istället kunna se upphovsrätten, tvärtemot sedvanan, som en inskränkning i äganderätten. Problemet med upphovsrätten är att den förbjuder mig att hantera egendom så som jag kan hantera annan egendom. Jag kan kopiera ett bord atom för atom för att sedan sälja den vidare – detta går ej med ett filmklipp. Jag kan studera hur en bartender blandar en drink och sedan själv använda mig av hans recept och sprida detta vidare för allas njutning – detta går t ex ej för ett vaccin som drastiskt skulle kunna minska dödligheten av malaria i Afrika. Trots att jag köper en CD eller en medicin så tillåts jag alltså inte göra vad jag vill med det. Jag hindras av upphovsrätten att kopiera och förbättra något som jag köpt och därmed borde äga.

Ett annat argument för upphovsrättens existens är att den just gynnar och garanterar skapande och innovation. Detta kan möjligen vara fallet, men behöver inte vara en sant. Mig veterligen så har människan sedan urminnes tider varit en innovativ och skapande varelse – även utan upphovsrätten. Jag tror faktiskt att filmer skulle fortsätta produceras (med eller utan anslag), läkemedel skulle utvecklas och författare fortsätta skriva även om upphovsrätten försvann imorgon. Affärsmodellerna skulle bara se annorlunda ut. De som skapade i kommersiellt syfte skulle behöva hitta alternativa sätt att få inkomster. En artist skulle t ex behöva ha fler livekonserter, helt i enlighet med den kontinuerliga produktiviteten. En författare kanske skulle behöva gå ut och signera sina böcker oftare eller föreläsa i sitt ämne. Jag tror att det till och med skulle kunna vara så att utbudet av kreationer och innovationer skulle öka snarare än minska. Vi skulle t ex få se fler artister uppträda och fler författare träffa sina fans för signering. Fler företag skulle kunna spinna vidare på läkemedel och skapa förbättrade och billigare sådana.

Faktum är att upphovsrätten, utifrån ovan resonemang, ter sig hindra skapande eftersom den fördyrar och saktar ner utvecklingen genom att inte låta andra aktörer ta del av och bygga vidare på sådant som redan skapats – något som människan gjort sedan stenåldern. Människan har alltid sneglat på andra, kopierat och förbättrat – det ligger i vår natur.

Upphovsrätten varar ju dock inte för evigt. Upphovsrättslagen ger ett skydd under upphovsmannens hela livstid och därefter i ytterligare 70 år. Därefter blir verket allmängods och det blir fritt fram för att alla spinna vidare och förädla det. Kanske detta är kompromissen, men i min värld är detta helt absurt och gynnar endast särintressen och onödiga mellanhänder.

Frågan har visat sig viktig och laddad – inte minst för ungdomar och yngre vuxna som haft delning av favoritlåtar och filmer som en del av vardagen och som anammat PP:s retorik. Jag vill i och med denna, något provocerande ansats, belysa ämnet och förhoppningsvis skapa utrymme för en idédebatt.

Tommy T