Socialdemokratisk motionssocialism
På onsdag inleds Socialdemokraternas partikongress i Stockholm. Den stora tvistefrågan tros bli huruvida det ska vara tillåtet med aktieutdelning för bolag verksamma inom den så kallade välfärdssektorn.
Att diskussionen överhuvudtaget kommer upp är för mig högst märkligt. Självklart finns det brister hos vissa privata aktörer på samma sätt som det finns mindre väl fungerande inrättningar som drivs i offentlig regi. Det är däremot för mig främmande hur någon år 2009 fortfarande kan envisas med att ifrågasätta värdet av konkurrens mellan olika aktörer och hur man kan se det som negativt att t ex elever och föräldrar får välja mellan en rad olika skolor med olika pedagogisk inriktning, ägarstruktur och geografiskt läge.
Jag kan heller inte förstå hur man kan leva i en värld där man ser ett framgångsrikt företag som genererar stora vinster som något negativt. Är inte det ett kvitto på att man gjort något bra? En skola som år efter år genererar vinst trots att ersättningen är densamma som de kommunala skolorna får har gjort ett bra jobb. Man har då rimligen lyckats undvika kritik från Skolinspektionen, ha en relativt låg personalomsättning, ha rekryterat kompetenta och engagerade lärare samt bedrivit verksamheten i en attraktiv fysisk miljö. Man har med andra ord år efter år lyckats få så nöjda elever och föräldrar att kunderna fortsätter att strömma till. Hur kan det vara något som måste förbjudas?
Även om man ser vinster som något ont förstår jag ändå inte hur man på allvar kan lägga fram en motion om utdelningsförbud utan att tänka igenom konsekvenserna. Följden skulle givetvis bli att alla vinstdrivna företag omedelbart avvecklade sin verksamhet. Vad skulle det få för konsekvenser om alla dessa aktörer försvann över en natt? Hur skulle staten behandla dessa aktiebolag? Skulle man kompensera dem för de investeringar som gjorts och därmed kosta skattebetalarna stora summor? Eller skulle man helt enkelt slå undan benen för företagen, förändra spelreglerna och se hur de ett efter ett gick i konkurs? Jag är rädd att man skulle välja det sistnämnda alternativet. Vi skulle då ha mängder med företagare som satsat riskkapital i en verksamhet där alla investeringar skulle bli värdelösa efter ett politiskt beslut. Det skulle långsiktigt skada hela Sveriges företagssektor och investeringsviljan skulle drastiskt minska. Att förbjuda företagande på en marknad med befintliga aktörer är precis lika oseriöst som när Hugo Chavez socialiserar Venezuela. Att det sedan finns mängder med socialdemokratiska kongressombud som är beredda att dogmatiskt följa den socialistiska synen på företagande är inte bara trist utan faktiskt rätt skrämmande.
Andreas Bjerke
KommenteraMaud: ”Jag är stolt över stureplanscentern”
Applåder, varma och långa kom efter det citatet från vår partiledare, tillika rymd-, turist-, energi-, närings- och vice statsminster, Maud Olofsson.
Och applåderna var fler.
Maud var oerhört tydlig kring viktiga frihetsfrågor. Vinster är någonting bra, även om dessa uppkommer i företag som sysslar med utbildning eller omsorg.
”Man ska kunna bli rik på hederligt arbete”. När hörde du senast en politiker säga så? 
På frågan vilka genomförda frihetsreformer som Maud ansåg viktigast listades följande:
- Hushållsnära tjänster. Avdragsmöjligheten skapar möjligheter att undvika de orimliga skattekilar som uppkommer när man behöver anlita någon att hjälpa till med de vardagssysslor man själv inte hinner med. Samtidigt öppnas en marknad för helt nya tjänsteföretag, i vilka entreprenörer kan skapa ekonomisk frihet.
- Fritt vårdval och den fria etableringsrätten för vårdgivare. Äntligen ställs perspektiven på ända då plötsligt medborgarna får full kontroll över sin egen vård. Vad som är kvalitet i vården får helt enkelt människorna avgöra med hjälp av marknadskraften. Fram tills nu har huvudregel varit att staten och landstingen i sin förmodade vishet klurat ut hur medborgarna måste vilja ha det. Nu är det individen som väljer.
- Apoteksmonopolet. En viktig symbolfråga som kommer att visa att fria marknader är överlägsna statliga monopol. Opinionsbildningseffekten är antagligen signifikant och när den nya läkemedelsmarknaden är på plats kommer svenskarna antagligen börja ifrågasätta lämpligheten i de kvarvarande monopolen.
- Osund konkurrens förbjuds. Det finns en massa kommunala verksamheter som med oschyssta medel håller privat konkurrens ute från marknaden. Sådan osund konkurrens kan nu beivras.
- Sänkta inkomstskatter. Den kanske viktigaste frihetsreformen av alla är att vi kan bestämma över våra egna pengar i större utsträckning.
Detta är musik i mina öron och bådar mycket gott för framtiden.
Maud är välkommen tillbaka när hon vill!
KommenteraMaud Olofsson till Stureplanscentern
Kära Vänner!
Den 21 oktober har vi den stora äran att hälsa vår partiledare Maud Olofsson välkommen som talare!
Klockan 18 på O-baren, Sturehof.
Hjärtligt välkomna!
KommenteraKräver äganderätten upphovsrätten?
Idag bloggar stureplanscentermedlemmen Tommy T här på bloggen. Trevlig läsning!
En av liberalismens grundstenar är bejakandet av äganderätten. Detta är dock inte så okomplicerat som man först kan tycka. Jag tänkte ta exemplet som varit ivrigt debatterat den senaste tiden – upphovsrätten.
I vårt samhälle förväntar sig de flesta att, i normalfallet, arbeta under sina 65 år (i framtiden kanske mer) för att sedan kunna pensioneras och leva av sin pension som ett tack för de insatser man gjort för samhället. Det är den kontinuerliga produktiviteten som premieras av marknaden – hantverket baserat på kunskap och erfarenhet, den berömda arbetslinjen, gnetandet, jobbet bland annat.
Många liberaler anser att upphovsrätt är ett skydd för och främjar äganderätten. Detta är fullt förståeligt men jag tycker ändå att det kan vara en god idé att problematisera påståendet. Man skulle istället kunna se upphovsrätten, tvärtemot sedvanan, som en inskränkning i äganderätten. Problemet med upphovsrätten är att den förbjuder mig att hantera egendom så som jag kan hantera annan egendom. Jag kan kopiera ett bord atom för atom för att sedan sälja den vidare – detta går ej med ett filmklipp. Jag kan studera hur en bartender blandar en drink och sedan själv använda mig av hans recept och sprida detta vidare för allas njutning – detta går t ex ej för ett vaccin som drastiskt skulle kunna minska dödligheten av malaria i Afrika. Trots att jag köper en CD eller en medicin så tillåts jag alltså inte göra vad jag vill med det. Jag hindras av upphovsrätten att kopiera och förbättra något som jag köpt och därmed borde äga.
Ett annat argument för upphovsrättens existens är att den just gynnar och garanterar skapande och innovation. Detta kan möjligen vara fallet, men behöver inte vara en sant. Mig veterligen så har människan sedan urminnes tider varit en innovativ och skapande varelse – även utan upphovsrätten. Jag tror faktiskt att filmer skulle fortsätta produceras (med eller utan anslag), läkemedel skulle utvecklas och författare fortsätta skriva även om upphovsrätten försvann imorgon. Affärsmodellerna skulle bara se annorlunda ut. De som skapade i kommersiellt syfte skulle behöva hitta alternativa sätt att få inkomster. En artist skulle t ex behöva ha fler livekonserter, helt i enlighet med den kontinuerliga produktiviteten. En författare kanske skulle behöva gå ut och signera sina böcker oftare eller föreläsa i sitt ämne. Jag tror att det till och med skulle kunna vara så att utbudet av kreationer och innovationer skulle öka snarare än minska. Vi skulle t ex få se fler artister uppträda och fler författare träffa sina fans för signering. Fler företag skulle kunna spinna vidare på läkemedel och skapa förbättrade och billigare sådana.
Faktum är att upphovsrätten, utifrån ovan resonemang, ter sig hindra skapande eftersom den fördyrar och saktar ner utvecklingen genom att inte låta andra aktörer ta del av och bygga vidare på sådant som redan skapats – något som människan gjort sedan stenåldern. Människan har alltid sneglat på andra, kopierat och förbättrat – det ligger i vår natur.
Upphovsrätten varar ju dock inte för evigt. Upphovsrättslagen ger ett skydd under upphovsmannens hela livstid och därefter i ytterligare 70 år. Därefter blir verket allmängods och det blir fritt fram för att alla spinna vidare och förädla det. Kanske detta är kompromissen, men i min värld är detta helt absurt och gynnar endast särintressen och onödiga mellanhänder.
Frågan har visat sig viktig och laddad – inte minst för ungdomar och yngre vuxna som haft delning av favoritlåtar och filmer som en del av vardagen och som anammat PP:s retorik. Jag vill i och med denna, något provocerande ansats, belysa ämnet och förhoppningsvis skapa utrymme för en idédebatt.
Tommy T
KommenteraDe rika
Idag har de rödgröna partierna presenterat sina separata budgetförslag. Huvudbudskapet är att den långa rad av utgiftsökningar partierna förespråkar ska bekostas av höjd skatt för ”de rika”. Detta besked har vi hört från Socialdemokraterna under en längre tid utan att riktigt förstå vilka som är ”de rika”. Idag har vi fått det klargjort att ”de rika” är personer som:
- har en förmögenhet över 2,5 miljoner kronor och inte är miljardärer med fortsatta specialregler som t ex H&M:s Stefan Persson,
- har en inkomst över 45 000 kronor/månad eller
- bor i en villa med ett marknadsvärde över sex miljoner kronor.
Utgångspunkten i vänsterpolitiken är, som alltid, att om någon tjänar pengar så sker det på någon annans bekostnad. Det vill säga att den kaka som skall fördelas alltid är lika stor och att tillväxt är ett okänt begrepp. Skatteintäkter baserade på ett skattetryck på 49 % av 100, tycks alltid vara att föredra framför ett skattetryck på 45 % av 120.
Dessa skattehöjningar för ”de rika” inbringar högst marginella skatteintäkter. T ex har Mona Sahlin hela dagen talat om skattehöjningen för de som uppnår den extra marginalskatten på inkomster över en miljon kronor per år. Detta rör sig om cirka 30 000 personer och som nu tillsammans ska bidra med en extraskatt som är ungefär tillräcklig för att finansiera en simhall. Mona Sahlin och Thomas Östros tycker alltså att dagens marginalskatt på 57 % inte är tillräcklig trots att inget annat land från nyår kommer att ta ut skatter på över 50 %. Detta var också en nivå Socialdemokraterna ansåg tillräcklig i 90-talets skatteuppgörelse.
Jag vill gå så långt som att hävda att dessa skattehöjningar för ”de rika” är ren och skär populism. Det är retorik på en nivå där man hade hoppats att Sverigedemokraterna fick husera utan sällskap av landets största parti.
Istället behöver landet en ökad tillväxt. Vi behöver fler människor som är beredda att satsa allt för en karriär, som är beredda att lägga tid och pengar på högre utbildning, som är beredda att åka utomlands för att studera, som är beredda att satsa allt på sina idéer och som är beredda att riskera sitt kapital för att lyckas med sin företagsidé. Dessa individer och dessa krafter måste vi ta tillvara och uppmuntra. Då är jag övertygad om att vi får en högre tillväxt, lägre arbetslöshet, högre skatteintäkter och ett större utrymme för välfärdssatsningar.
Att tro att marginalskatter på uppemot 60 % samt en straffbeskattning på framgångsrika företagares riskkapital är rätt väg att gå för att stimulera denna tillväxt är naivt. Ja till och med så absurt att jag inte ens tror att den socialdemokratiska ledningen innerst inne tror på sitt populistiska budskap.
Sverige behöver fler rika och framgångsrika människor som kan bidra med arbetstillfällen och skatteintäkter för vår gemensamma välfärd. Självklart ska de som har mer resurser bidra till ett bättre samhälle för alla i större utsträckning. Det är lätt att glömma att vi även med platt skatt på 30 % på inkomst och kapital skulle ha en tydlig fördelningspolitik i samhället. En person med fem miljoner i förmögenhet som årligen avkastar fem procent och en miljon i inkomst av tjänst skulle bidra med 375 000 kronor per år i skatt. Detta skulle vara 5,2 gånger så mycket som en vanlig löntagare med 20 000 kronor i månadsinkomst.
Detta är en skillnad i beskattning som, i mina ögon, är fullt tillräcklig för en rimlig fördelningspolitik. Det vore dessutom ett skattesystem som uppmuntrar och skapar initiativförmåga, risktagande, hårt arbete, tillväxt, arbetstillfällen och därmed ett bättre samhälle för alla. Detta är självklarheter som tyvärr riskerar att drunkna i populistisk socialdemokratisk retorik.
Andreas Bjerke
Kommentera
Senaste kommentarer