Stureplanscenterns motioner till Centerstämman i vår
Lika skatt – en rättvisefråga
”Skatt efter bärkraft” är en grundprincip i ett skattesystem som det svenska. Den som tjänar mer skall också betala mer i skatt. Men frågan är hur mycket mer som är rimligt. I Sverige får den som tjänar mer inte bara betala mer skatt i absoluta tal, utan måste också betala en högre andel av sin inkomst i skatt. Den som tjänar mer än 31 000 kr i månaden drabbas av den statliga inkomstskatten (20 procent på det överskjutande beloppet) och den som tjänar mer än 44 000 kr i månaden drabbas av den s.k. värnskatten (ytterligare 5 procent på det överskjutande beloppet) – detta utöver kommunalskatten. Ju högre inkomst, desto lägre andel av inkomsten får alltså löntagaren behålla.
Marginalskatten stiger kraftigt när inkomsten överstiger de två gränserna, de s.k. brytpunkterna. Som mest kan marginalskatten bli 57 procent (eller ännu mer för dem som bor i högskattekommuner). De får alltså behålla mindre än hälften av den sista intjänade 100-lappen.
Tanken med den statliga inkomstskatten är att utjämna skillnader i inkomst. Den uppfattningen bygger dock på en mycket gammaldags syn. Idag har de allra flesta möjlighet att själva påverka sin inkomst. Valet av karriär, valet av utbildning, risktagande i arbetslivet och benägenheten att arbeta hårt, är avgörande för vilken inkomst man får. Därför kan den statliga inkomstskatten snarare betraktas som en straffskatt på arbete och utbildning.
Ytterligare ett faktum är att människors inkomster varierar under livet. De allra flesta medelålders och äldre höginkomsttagare har varit låginkomsttagare någon gång tidigare i livet. Omvänt så avancerar de flesta på något sätt i arbetslivet med åren. Med detta perspektiv ger inte inkomsten vid en enskild tidpunkt i livet någon representativ bild av en persons ekonomiska framgång. Avgörande för bedömningen borde istället vara vad en person tjänar under sitt yrkesverksamma liv, den s.k. livsinkomsten. Den som har långa studier bakom sig och som ”belönats” en högre lön, har i regel inte haft någon inkomst att tala om under alla de år han eller hon studerat. Den som däremot väljer att börja arbeta direkt efter skolan får kanske en lägre månadslön, men som betalas ut under fler av livets år. Denne premieras av skattesystemet medan den som utbildar sig bestraffas. Enligt en studie av OECD från hösten 2007, har Sverige, jämte Danmark, den lägsta utbildningspremien av samtliga industriländer – före skatt.[1] Det progressiva skattesystemet försämrar denna premie ytterligare. Incitamenten att satsa på en högre utbildning är svagare i Sverige än i de flesta jämförbara länder.
Men inte bara utbildning utan också extraarbete kan bli ”straffbeskattat”. Den som riskerar att komma över en brytpunkt och därmed få en högre marginalskatt, blir sannolikt mindre benägen att arbeta extra. Samtidigt blir det mer lönsamt att utföra exempelvis arbete i hemmet (som är obeskattat om man gör det själv) jämfört med att anlita någon. Det leder till minskad arbetsspecialisering, något som hela samhället förlorar på.
Varför har vi då ett progressivt skattesystem? Delvis handlar det om tradition, delvis sannolikt om en rädsla att förlora skatteintäkter. På längre sikt talar mycket för att även statsfinanserna skulle vinna på ett avskaffande av den statliga inkomstskatten, eftersom fler helt enkelt skulle utbilda sig och hugga i. När det gäller den så kallade värnskatten – den skatt som en gång var tillfällig, men som nu av rent politiska skäl tycks vara svår att bli av med – finns studier som visar att den även på kort sikt är en ren förlustaffär för staten.[2]
Progressiv skatt är en kvarleva från den tid då samhället inte tillät människor att göra karriär på samma sätt som idag. Då ansågs det finnas ett behov av att utjämna människors nettoinkomster. I dagens dynamiska samhälle är däremot en platt skatt den enklaste och mest logiska lösningen, såväl från ett samhällsekonomiskt perspektiv som ur rättvisesynpunkt.
Platt skatt innebär lika skattesats för alla, samma skatt i procent men olika skatt i kronor. Det är enkelt och rättvist. Om X tjänar dubbelt så mycket som Y kommer han eller hon att få betala dubbelt så mycket i skatt. Men inte mer än det dubbla, som är fallet idag.
Bland de forna Sovjetstaterna, som sedan sin frigörelse fått bygga upp skattesystem från grunden, har de flesta valt proportionella skatteskalor, vilket i flera fall visat sig blivit mycket framgångsrikt. Framgångarna från öst har även fått Island att införa en proportionell inkomstbeskattning. Frågan är när det är Sveriges tur?
Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:
Att
centerpartiet verkar för att den statliga inkomstskatten avskaffas.
AttMotionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.
Avdelningsmotion
Stureplanscentern
[1] Education at a Glance, OECD, 2007.
[2] Se bl.a. Holmlund och Söderström (2007).
_________
Synliggör skatterna!
Få svenskar är medvetna om hur mycket skatt de egentligen betalar. En Temo-undersökning från 2003 visade att hälften av svenskarna trodde att de betalade 36 procent eller mindre i total skatt.[1] Denna okunskap är inte svår att förstå med tanke på att två tredjedelar av alla våra skatter är dolda. Det gäller momsen och övriga konsumtionsskatter, det gäller företagsskatterna, men inte minst arbetsgivaravgifterna. En genomsnittlig svensk löntagare betalar cirka 50 procent i skatt bara på förvärvsinkomsten (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter). Därutöver tillkommer ytterligare cirka 10 procentenheter i konsumtionsskatter.
Benämningen till trots är arbetsgivaravgifterna en skatt på lönen. Visserligen är merparten specialdestinerad till socialförsäkringen, men det finns ingen koppling mellan inbetalningar och utbetalningar på individnivå.
I likhet med inkomstskatten betalas arbetsgivaravgifterna in av arbetsgivaren, och i likhet med inkomstskatten är det löntagaren som är ansvarig för att arbetsgivaravgifterna blir inbetalda (i de fall där arbetsgivaren går i konkurs eller liknande påförs obetalda arbetsgivaravgifter löntagarens skattekonto direkt).
Det finns dock en viktig – men helt omotiverad – skillnad mellan arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att de förra inte behöver redovisas för löntagaren. Visserligen utgör de en del av den totala lönekostnaden, men de undantas från den lön som löntagare och arbetsgivare förhandlar fram. Detta får till följd att en betydande andel av medborgarna inte känner till hur hög deras lön egentligen är.
I ett samhälle där medborgarna är omedvetna om sin skattebörda brukar man säga att det råder ”skatteillusion” (eng. fiscal illusion). Det är dels ett politiskt problem, men också ett samhällsekonomiskt och privatekonomiskt problem.
På en normal marknad med fri prisbildning bestäms priset av utbud och efterfrågan. När det gäller offentliga utgifter är det däremot politikerna som bestämmer vad som skall köpas och vad det får kosta, men det är medborgarna som betalar. Däremot är det indirekt väljarkollektivet i en demokrati som avgör nivån på de offentliga utgifterna och hur deras skattepengar skall användas, genom deras val av politiker. När väljarna inte vet hur mycket de betalar för den offentliga servicen uppstår ett problem. Politikerna får ett informationsövertag – på bekostnad av demokratin. Forskare har kunna visa att komplexa skattesystem, med oinformerade väljare som följd, tenderar att också leda till högre offentliga utgifter – kanske rent av högre utgifter än vad medborgarna egentligen skulle vilja ha.[2]
För Sveriges del är det i synnerhet arbetsgivaravgifternas utformning som bidrar till skatteillusionen. Det finns inga skäl – utöver möjligen sedvana – till varför löntagarna inte skall se hur mycket skatt de betalar. Arbetsgivaravgifterna borde därför växlas till lön (detta måste ske med hjälp av lagstiftning) och inkluderas i inkomstskatten. Ett transparent skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.
Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:
Att
centerpartiet verkar för att arbetsgivaravgifterna skall ingå i arbetstagarnas (synliga) lön och tas ut som ett tillägg till inkomstskatten.AttMotionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009
Avdelningsmotion
Stureplanscentern
[1] TEMO 2003.
[2] Sanandaji och Wallace, Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation, Uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm, 2004.
_____________
Centerpartiet bör välkomna alla sorters klimatsmart energiproduktion
Energipolitiken är oerhört viktig. Vi har vant oss vid att hushåll i vårt land har tillgång till säker, miljövänlig och prisvärd el och vi tar det för självklart. Näringslivet är beroende av kostnadseffektiv energiproduktion, för att tillväxten och jobben inte ska äventyras.
Det finns också säkerhetspolitiska överväganden att ta hänsyn till. Oljekrisen 1973 kom som en kalldusch och har följts av en lång rad exempel på hur känsliga våra moderna samhällen är när det gäller energiförsörjningen. Senast exemplifierat nu med gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina, som fick implikationer i flera Europeiska länder.
Samtidigt som hushållen och företagen behöver energi måste vi säkerställa att energin framställs på ett sådant sätt att miljön inte påverkas mer än nödvändigt.
Genom kunskap och uppfinningsrikedom skapar skickliga svenska företagare ständigt nya metoder, produkter och tjänster för att spara eller generera energi. Olika system för att utnyttja solstrålarnas värme för hushållsvarmvatten syns numera på vart och vartannat hus, nya hushållsapparater kan förbruka hälften så mycket ström som gamla och nu i dagarna lanserar ett uppsalaföretag sina första serietillverkade vågkraftverk.
Strävan efter en högre andel förnyelsebar energi är mycket positiv och är i hög grad en effekt av vårt partis ansträngningar över åren. Men även förnyelsebara energiframställningsmetoder är miljöbelastande. Det får man aldrig glömma.
Planerade vindkraftparker blir ofta föremål för långa prövningsprocesser där invändningar och överklaganden handlar om just olika miljöhänsyn.
Odling av grödor för energiproduktion på våra åkermarker är också miljöbelastande. Koldioxid från marklevande organismer lösgörs vid markbearbetning och maskinerna släpper ut koldioxid och andra skadliga ämnen som bildas vid förbränning av dieselbränsle. För skogsråvara gäller i stort samma sak. Det går också åt en hel del energi för att tillgängliggöra den energi som finns lagrad i biomassan.
Kärnkraft har varit en het potatis i vårt parti, men faktum är att kärnkraften, som står för nästan hälften av den svenska elförsörjningen, orsakar nästintill inga utsläpp av växthusgaser, kväveoxider, svaveldioxid eller stoftpartiklar. Till och med i en jämförelse med vind- och biokraft finns det mycket som tyder på att kärnkraften är bättre ur miljösynpunkt.
Därför är det olyckligt och potentiellt skadligt för miljön att kärnkraften som sådan ifrågasätts på politiska grunder.
Kärnkraftsanläggningar, liksom alla andra anläggningar för energiproduktion, måste självklart genomgå en stenhård miljöprövning för att få finnas, men en gång för alla borde vi klargöra för såväl väljare som för industrin att vi i Centerpartiet inte har för avsikt att motsätta oss miljövänlig, kostnadseffektiv och säker energiproduktion av något slag, även om det skulle råka vara kärnkraft.
Jag yrkar därför på:
Att
Centerpartiet formulerar en energipolitik som ställer hårda krav på hög säkerhet och låg miljöpåverkan, men som inte i förhand pekar ut något enskilt energislag som bättre eller sämre.
Att
Centerpartiet inte längre politiskt ska verka för en utfasning av kärnkraften.
Att
Centerpartiet verkar för ökade forskningsinsatser på energiområdet med fokus på minskad miljöpåverkan.
Att
motionen sänds vidare till partiets riksstämma.
Johan Hedin
Stureplanscentern
_______________
För varje hundralapp en arbetsgivare betalar ut i lön så ska sociala avgifter erläggas till Skatteverket på 31,42 kronor. En anställd med 25 000 kronor per månad i bruttolön innebär således en total kostnad för arbetsgivaren på 394 260 kronor per år. Utöver den anställdes lön straffas alltså arbetsgivaren med en extra skatt på 94 260 kronor för att man har anställt ytterligare en person i verksamheten.
Att straffa arbetsgivare som utökar personalstyrkan på detta sätt är en mycket märklig signal som givetvis leder till färre anställningar och därmed en högre arbetslöshet än nödvändigt.
- Hur många företag startas aldrig eftersom skatten blir en alltför tung utgiftspost?
- Hur många enmansföretagare vill anställa ytterligare en individ när staten skickar en faktura på 94 260 kronor för en medelinkomsttagare?
- Hur många svenska storföretag väljer att lägga sin personalintensiva verksamhet inom landets gränser när kostnaden blir klart mycket högre?
- Hur många utländska bolag väljer att anställa fler än nödvändigt i Sverige vid en expansion mot denna bakgrund?
- Hur många kommuner och landsting har råd med en god personaltäthet inom vård, skola och omsorg med dessa extra kostnader?
Som försvar till höga arbetsgivaravgifter nämner man ofta att det är löntagarnas pengar som de avstått till förmån för socialförsäkringarna. Detta är ett argument som inte är hållbart. Nästan sju procentenheter av arbetsgivaravgiften är en ren skatt. Dessutom tas avgiften ut även på löner över 7,5 basbelopp som i normalfallet inte heller ger något socialförsäkringsskydd.
Vår uppfattning är dessutom att det bland många människor finns en ganska dålig kännedom om hur skattesystemet är utformat. Idag är det en självklarhet att inkomstskatt redovisas i deklaration och lönebesked samt att moms tydligt framgår på kvitton vid inköp. Denna tydlighetsprincip saknas helt när det gäller arbetsgivaravgiften som därmed förblir helt osynlig för den stora allmänheten.
Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:
Att
Centerpartiet än mer aktivt ska driva frågan om sänkta arbetsgivaravgifter.Att
Centerpartiet ska verka för att arbetsgivaravgiften synliggörs på de anställdas lönebesked.
Att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.
Avdelningsmotion Stureplanscentern
KommenteraMaud Olofsson till Stureplanscentern
OBS NYTT DATUM
Den 2:a april drar vi igång terminens aktiviteter med att träffa partiledaren och Vice statsministern Maud Olofsson. http://sv.wikipedia.org/wiki/Maud_Olofsson
Boka upp den 2/4 kl. 18.00 i era kalendrar så återkommer vi med var vi ska vara så snart som möjligt.
Osa gärna så vi vet hur många som kommer, ni är också välkomna att ta med intresserade om ni bara meddelar det. christermellstrand_at_yahoo.se
Varmt välkomna,
Christer Mellstrand
Stureplanscentern
Senaste kommentarer