De flesta områden i samhället regleras idag efter marknadsprincipen att utbud och efterfrågan skapar en väl fungerande lösning. Detta gäller t ex centrala samhällsområden såsom dagligvaruhandeln och bank- och försäkringsbranschen. Andra områden är mer reglerade, men sköts ändå delvis efter marknadsekonomiska principer. Hit hör t ex skolan och vården. Det råder idag konsensus mellan de politiska blocken att marknaden löser många problem och att det är en fungerande princip. Få argumenterar för t. ex. en statlig styrd livsmedelshandel eller restaurangbransch.
Trots att marknadsekonomin är väl fungerande och uppskattat av samtliga på de flesta områden, så finns det ändå sektorer i samhället där marknaden kraftigt begränsas och politiska beslut styr verksamheten. En sådan sektor är kultursektorn, som i vissa fall inte på något sätt behöver anpassa utbudet efter vad marknaden efterfrågar.
Svenska Dagbladet publicerade i onsdags en artikel där man presenterade hur stort skattefinansierat stöd som låg bakom varje såld biljett på våra kulturetablissemang. I de flesta fall kostar en biljett drygt en tusenlapp. Kulturkonsumenten betalar cirka 150 kronor och skattebetalarna står för resterande 850 kronor.
Det mest anmärkningsvärda exemplet hittar vi i Norrland och den moderna dansensemblen Norrdans. Här betalar åskådaren i snitt 66 kronor per föreställning medan skattebetalarna bekostar de övriga 2195 kronorna som utgör biljettpriset på 2225 kronor.
Många skulle självklart argumentera för att detta stöd är nödvändigt för ett livskraftigt kulturliv och att det skulle vara som att skära av en nödvändig livsnerv i samhällskroppen att dra ned på kulturanslagen. Kanske ligger det något i det resonemanget. Å andra sidan kan man ifrågasätta hur många norrlänningar som skulle betala 2225 kronor för att se Norrdans uppträda? Personligen gissar jag att det skulle vara glest med publik och att majoriteten hellre skulle spendera sina 2225 kronor på något annat. Mot den bakgrunden, är det då moraliskt att skattepengar används till denna typ av verksamhet? Är det rätt att vi, med tvångsmedel, tar in skatt från medborgare för att finansiera biljetter som kostar 2225 kronor för en föreställning med Norrdans? Om inte individen själv är beredd att betala 2225 kronor ur egen kassa, hur kan man då rättfärdiga det faktum att politikerna skall tvinga individerna till sådana satsningar med medborgarnas egna pengar?
Ett annat, mer stockholmsrelaterat fenomen, är Operan. Här står skattebetalarna bara för 1839 kronor per såld biljett. Det är en lägre summa per såld biljett. Trots det kan vi inte blunda för det faktum att operapubliken delvis består av människor med en ganska god privatekonomi. Är det då moraliskt riktigt att de sämst ställda ska tvingas betala högre skatt för att finansiera andra gruppers fredagsnöje?
Min poäng är inte att allt statligt stöd till kultur är förkastligt och jag tvivlar inte heller på att kultur har en viktig funktion att fylla i ett samhälle. Det är säkert nödvändigt med statligt stöd för att upprätthålla ett kvalitativt utbud. Jag förundras däremot över att dessa frågor inte debatteras mer bland såväl politiker som skattebetalare? Är det rätt att politikerna, med tvång, tar in skatt och sedan lägger medborgarnas pengar på föreställningar som skattebetalarna själva inte anser vara prisvärda? Hur skulle medborgarna reagera om de själva, utan att pengarna snurrade via statskassan, skulle tvingas av politiker att köpa en biljett för 2225 kronor för att gå och titta på Norrdans senaste föreställning? En intressant tanke som jag hoppas vi får höra mycket mer om i den politiska debatten framöver.
Andreas Bjerke
Senaste kommentarer