Snubblande steg på vägen…
Skrivet av admin 11-05-2008
Att skapa möten mellan näringsliv och kultur är en svårighet, ett problem, det ses till och med ibland som något fult. Problematiseringen kring detta möte går igen i lagstiftningen. Vår fokusering på problemet har påverkat våra attityder och det är svårt för ljuv musik att uppstå. Museerna ger oss bra exempel, när Sony bjöds in på Moderna Museet blev det rabalder och trassel men i London på Tate modern flyter samverkan fint mellan kultur och näringslivs partners.
I det kreativa kunskapssamhälle som nu tar form förändras förutsättningarna för våra företag. En investering är inte längre bara nya maskiner, ett nytt hus eller en marknadskampanj. Människan är centrum för skapelsen. Människan och därmed framtidens företag skapar inte värde genom en investering i en ny digital fräs, situationen är betydligt mer intrikat. För att möta utmaningarna som framtidens företag står inför måste andra typer av investeringar till, något vår skattelagstiftning inte tar hänsyn till. Näringsliv, akademi och kultur behöver gemensamt med djup förankring tillsammans föra ett etiskt och estetisk samtal för att finna lösningar på svåra utmaningarna vi står inför. Lösningarna på de stora utmaningar som hot mot ekosystemet, främlingsfientlighet och fördelning av ekonomiska resurser finns inte om detta möte inte kommer till stånd. De behov vi måste hitta kreativa lösningar för kräver produkter vi ännu inte skådat, spännande eller hur.
Det i stort sätt statliga monopolet av finansiering till kultursektorn och akademin hämmar att kreativa utvecklingsplatser uppstår i Sverige. Monopolställningen upprätthålls genom att sätta höga skatter på andra aktörer som vill göra investeringar för ett levande samhälle. Att skapa fruktbara arenor är ett långsiktigt arbete vilket kräver uthållighet. Det får en kulturinvestering att likna vilken annan investering som hälst, som till exempel i produktutveckling. Genom förändringar i hur man ser på en resultaträkning tror jag att drivkrafter för akademi, konst och näringsliv skapas. Drivkrafter som resulterar i konstruktiva möten och samverkan som löser reella problem. För att näringslivet ska kunna kanalisera pengar in i kulturen idag måste det kallas en sponsringsinsats för att vara avdragsgillt. Det vill säga för att minska skattebördan måste en motprestation ske i form av exponering av varumärket. Det är också så moderaterna argumenterar i det de kallats ”kultur 3.0” kulturen som ett stöd som marknadsföringen. Det ena problemet som uppstår är ett förhållande av stark och svag, givare och tagare. Det andra är att låsa sig vid att motprestationen skulle vara en imageförstärkare för givaren när det lika gärna skulle kunna vara en personalutvecklande aktivitet eller något annat. Båda dessa negativa aspekter löses upp genom att se det som investeringar.
Näringslivet, akademin och kulturen behöver alla incitament för att luckra upp murarna mellan varandra, bryta invanda mönster och skapa ett gemensamt lärande. Arbetet må vara långsiktigt men vi kan på mycket kort sikt skapa förutsättningar för en positiva förändring att börja. Jag föreslår regeringen att låter aktörerna själva, i dialog komma överens om bra finansieringslösningar för dessa investeringar. Investeringar i kultur ska kunna sättas tillsammans med investeringar i maskinparker och byggnader på resultaträkningen. Aktiva möten mellan näringsliv kultur och akademi är en förutsättning för långsiktig tillväxt i landet och inte att göra kulturen till reklambranschens förlängda arm.
Max Valentin
Medlem i Stureplanscentern
