Staten och kapitalet

Skrivet av admin 28-03-2008

Det senaste halvåret i allmänhet och de senaste veckorna i synnerhet så har det blåst ordentligt i finans- och banksektorn. Den enskilt mest dramatiska händelsen var när Standard & Poor ändrade sitt kreditbetyg på Bear Sterns för två veckor sedan, så att bolaget fick högre räntekostnader och var då tvungen att ställa in sina betalningar.
Bolaget var då mycket nära en konkurs, vilket i sin tur kunde ha skapat dominoeffekter där fler, liknade bolag, också kunde ha gått under. Nu verkar det inte bli på det sättet eftersom JP Morgan har åtagit sig, med räntefria lån från Federal reserve, att ta över betalningarna och även köpa bolaget för en promille av vad Bear Sterns var värt för två veckor och en dag sedan.

Det här var en ganska bra lösning, eftersom det kommer att straffa aktieägarna i Bear Sterns ordentligt, men det sänder också en signal till andra bolag att det går att maximera risker och därmed möjliggöra stora utdelningar och bonusar utan att man behöver ta konsekvenserna när det börjar gå dåligt.

Vi har i Sverige varit med om samma sak i mitten på nittiotalet, då bankerna upplevde en rejäl kris efter att i flera års tid ha lånat ut alltför mycket kapital med låg säkerhet. Situationen blev akut och staten gick in med pengar och räddade alla, utom Handelsbanken som klarade sig på egen hand.

Kortsiktigt så kan man tycka att det är en bra lösning, men i vilka andra branscher kan man starta ett företag och sedan köra det så hårt och med sådana risker att man tillslut har millimetermarginal till en konkurs, men ändå veta att staten kliver in och täcker upp utgifterna om det smäller?

Precis som det är otänkbart att staten skulle gå in och ta över om ett bolag skulle gå ”för bra”, så ska det självkart vara otänkbart att staten ska gå in och täcka upp bankerna usla riskhantering.

Det som borde finnas är en branschförsäkring, eller liknande dit bankerna betalar en del av sina vinster för att täcka upp för de år då det behövs nytt kapital. Det skulle också betyda att branschen som helhet självreglerades till en viss del.

Bort med statliga garantier så att riskhanteringen sköts med rätt ansvarskänsla från början, då kommer risken för att liknande kriser uppstår att minimeras.

Finn Eriksson