Maud Olofsson rockar!
Skrivet av admin 25-03-2008
Stureplanscentern har, förutom att skapa plattform för trevliga och intressanta samtal om politik och ideologi, också till uppgift att vara en idelogiskt pådrivande kraft inom centerrörelsen.
För ett halvår sedan gick vår avdelningsordförande, Christer Mellstrand, ut i SvD med en öppning för inkomstprövning av barnbidraget:
”–Varför inte slakta den heliga kon? De som behöver barnbidrag ska förstås få det, men jag förstår faktiskt inte varför jag ska ha barnbidrag. Det borde inkomstprövas.”
Förslaget var knappast nytt i Centerpartiet. Flera tongivande centerpolitiker har drivit frågan mer eller mindre intensivt genom årent. Generella bidragssystem är något som vårt parti alltid ställt sig skeptiska till. På goda grunder.
Politiken borde handla om att skapa ett samhälle där alla kan använda sina komparativa fördelar till att själva skapa ekonomisk trygghet för sig själv och sina närstående. Inte att göra hela befolkningen beroende av en ”god stat” som känner sig fria att gräva ur medborgarnas plånböcker för att sprida på ett sätt som ger den rådande makten politiska fördelar.
Mot bakgrund av det är det superkul att läsa att vår partiledare idag öppnar för en förändring där barnbidraget kan tänkas inkomstprövas. 
Kärlek och respekt till vår Maud!
mars 25th, 2008 at 13:38
Ett steg i rätt riktning. Bättre vore dock med ett skatteavdrag istället för bidrag (eller ingen ekonomiskt fördel alls). Ett barn bör växa upp i trygga förhållanden, inte exempelvis när båda föräldrarna är arbetslösa.
Hur många skaffar egentligen barn tack vare barnbidraget? Och är det inte bättre isåfall om bidraget går till barnet istället för att bli en inkomst som läggs på att betala räkningarna?
mars 25th, 2008 at 13:44
Förslagets praktiska konsekvens: Höjd värnskatt för småbarnsföräldrar!
Det är nämligen exakt vad effekten blir. Knappast vad man hade räknat med när man lade sin röst på c senast. Att tala om platt skatt och sedan införa åtgärder som i realiteten innebär minskad nettobehållning åt människor som utbildat sig länge och jobbar mycket känns väldigt (s), ganska traditionellt (c) och väldigt långt ifrån liberalt.
Först platt skatt – sen överväga inkomstprövat barnbidrag. Gör man tvärtom är man bara en vanlig såsse.
mars 25th, 2008 at 15:34
Historielösheten är monumental. När det allmänna barnbidraget infördes 1948 var det centerpartiet (bondeförbundet) som drev på för att undvika det barnavdrag som högerpartiet drev.
Och med Stureplanscenterns utgångspunkter – är det verkligen klokt att införa större marginaleffekter i skatte-/bidragssystemet?
Yngve
mars 25th, 2008 at 17:02
Självklart vill varken stureplanscentern eller andra avdelningar ha tröskeleffekter och helst av allt skulle nog de flesta av oss se en proportionell inkomstbeskattning istället för en progressiv, men det verkar inte finns politisk kraft nog för det i något parti!
Vad det beror på kan man naturligtvis spekulera i, men en hel del av förklaringen ligger naturligtvis i att så många känner sig beroende av de generella bidragssystemen. Man värderar dessa så mycket högre än pengarna man själv tjänar – man tror helt enkelt att man går plus på att ha hög skatt, samtidigt som att man får barnbidrag, men sanningen för de flesta svenskar är att det inte förhåller sig så.
Att bryta bidragsberoendet kommer att kräva offer. Vill vi ha en bättre skatte- och välfärdspolitik får man ju för sjutton gubbar prova olika vägar framåt. Visst innebär inkomstprövningen tekniska problem, men kan det bidra till att lösa upp svenskarnas välfärdsskleros är det värt en hel del!
mars 26th, 2008 at 10:42
Johan (c), ditt svar är ju ett riktigt goddag yxskaft-svar. Inte tror du väl på allvar att höginkosttagare som får barnbidrag lider av något bidragsberoende av svårartat slag? ”Att bryta bidragsberoende kommer att kräva offer.” Och de som skall offras är alltså dem som redan är föremål för de största orättvisorna i skattesystemet – de med höga marginalskatter – snarare än de som är bidragsberoende.
Felet du (och Maud) gör är att ni har förstått att bidrag är dåligt (vilket det ofta är) och tror därför att allt som tar bort bidrag är bra. Så är det ju inte. Det som (framför allt) är dåligt med bidrag är ju de inlåsningseffekter bidragen ger. För mig (som är höginkomstagare) så finns det inga inlåsningseffekter i barnbidraget; jag skiter faktiskt i vad staten kallar sitt fogderi över min privatekonomi – bidrag, avgift eller skatt – vad jag bryr mig om är vad jag netto har kvar på lönekontot efter att staten har givit och tagit. Barnbidraget gör att min totala nettobehållning efter att staten tagit sitt är ca. 50 % av min lön. Du vill minska den procentsatsen.
Som sagt, hela resonemanget bygger på ett feltänk. Det skulle bara gå att moraliskt rättfärdiga om jag betalade lika mycket skatt som alla andra (proportionellt).
Vad är nästa steg? Högre vägtullar, högre dagisavgifter, högre kommunalskatt, lägre ränteavdragsrätt – för höginskomsttagare. Det vore ”rättvist”, med en definition av rättvisa som innebär att ingen – oavsett utbildning och nätter och helger på kontoret – skall få ha mer pengar kvar än någon annan.