I dag gästbloggar Alexander Sanchez, medarbetare i tankesmedjan Eudoxa om Ryssland. Alexander är en frekvent besökare av Stureplanscenterns möten.
—–
Ryssland- grannen i öst.
Av
Alexander Sanchez
Ryssland har nyligen gått till val och valt en ny president Dimitri Medvedev till posten. Många oroligt har följt hans företrädare Putins senaste mandatperiod har märkte en allt annat en god utveckling av Ryssland. Rysslands problem är mångbottnade men ett av det kanske viktigaste problemen är den utbreda korruptionen.
Idag har Putin och hans nära allierade lyckats få statsduman är till stor del representerade av partier utan någon vilja att konkurrera. Det är bara att notera att den senaste presidentvalskampanjen i Ryssland egentligen inte är speciellt demokratisk ur ett västeuropeiskt perspektiv. Demokratin som vi i Västeuropa omhuldar har inte samma starka lyskraft i Ryssland. Presidentskapet, som under Vladimir Putin förändrats till det sämre, har knutit allt mer av makten att lagstifta och styra självständigt till sig. Frihetsinskränkningarna som har visat sig vara mer omfattande än vad många har velat erkänna, visar sig tydligast i hur media i Ryssland styrts. En fri och oberoende press har nedmonterats, lägg där till ”mystiska” mord av kritiska journalister och vi ett land som tydligt har problem.
Till detta kan vi lägga till lagstyret som under en kort period existerade under president Jeltsin, idag har slutat att fungera för den enskilda medborgaren. Separationen mellan lagen och presidenten vilja har upphört att finnas och är du en medborgare utan pengar har du svårt att hävda din rätt.
I den senaste IPRI rapporten för 2008 som rankar hur den fysiska och intellektuella äganderätten skyddas i 115 länder och lagliga skydd för ekonomiskt välstånd. Rapporten som har tagits fram av Property Rights Alliance i Washington DC och en rad tankesmedjor i Europa, visar Ryssland på 101 plats i Legala och Politiska förhållanden (LP) som är en av de fyra viktiga parametern. Det kan jämföras med Sveriges åttonde plats. Rysslands sammanlagda ranking blev plats 83, ett steg under Kenya.
Hur har det kunnat bli så här? Svaren är många men den gamla statskommunismen har ersatts av en rövarstat där många av de goda reformer som borde ha gjorts inte längre är populära bland makthavarna.
Något som tyvärr varit en av Rysslands eviga gissel cykler av reformer har alltid möts med ett tillbaka rullande av dem samma. Det hände under tsar Alexander I:s tid och närmare även efter den sista tsaren Nikolajs tid, då den sittande regeringen kuppades bort av boljsevikpartiets under Lenins styre. Då som nu ser vi att det demokratiska strävandet har ersatts av en cynisk pragmatism där den starkes rätt har blivit allt viktigare för statsmaken. Ordning, som Putin själv aldrig har förnekat, är viktigare än frihet.
Dagens Ryssland uppvisar alla av de dåliga likheter idag som gjorde det möjligt för kommunisterna att ta över landet under 1900-talet. Finns det något typiskt ”ryskt” som gör det möjligt att staka män att ta över makten? Den frågan har många politiska analytiker brottats med. Det auktoritära styret som Putin har exponerat i allt från de inrikespolitiska frågorna, till ockupationen av Tjetjenien och hur det senaste politiskt regisserade protesterna mot Estland när en staty skulle flyttas, pekar åt det hållet.
I det dagens Ryssland är demostrationsfriheten begränsad. Gillar man inte Putin eller den föreslagna politiken kan man vänta sig problem. Senast det hände var när Storbritanniens konsul var tvungen att stänga sin verksamhet, länder närmare Ryssland har fått känna av hårdare sanktioner. Och kanske allvarligare att det liberala paritet, som ställde upp i valet, nu hotas av vräkning från sina lokaler i S:t Petersburg. Till saken att partiledaren Maxim Reznik arresterades nyligen.
Bråken med Storbritannien under 2007 och flera andra incidenter visar mer hur ledningen med president Putin i spetsen, arbetar med att skrämma och försöker att manipulera omgivande stater.
Ett annan kanske farligare utveckling är det beroendeställning som Europa har hamnat i gentemot Ryssland med sin energipolitik. Det är både en ekonomisk och en politisk fråga att säkra den grundbehov som finns för den europeiska industrin. En beroendeställning till en enskild aktör kan i längden vara farligt, speciellt när vi har sett hur den exempelvis Ryssland har hanterat sin monopolställning exempelvis mot grannländer som Ukraina.
Rysslands sårade stolthet har under åren som har varit uppvisat ett beteende som ett sårat barn, fast utan finess. Men vad kan vi vänta oss i framtiden, och kan vi vänta oss att bytet av president egentligen förändrar något? Det är i nuläget svårt att svara på vi får helt enkelt vänta och se, utan för den skull släppa garden. Rysslands ambition att dominera östersjön har långa anor och kommer antagligen inte att försvinna.
Ryssland är en av Europas och EU:s viktigaste handelspartners på den viktiga energisektorn. Siffror upp till 80 % av energimarknaden brukar tas upp. Europa har blivit allt mer beroende av statliga ryska Gazprom och dotterbolag. Flera av de viktigaste energikontrakten inom främst gas- området med en rad europeiska länder sträcker sig så långt som 2020, så gasen är vare sig man vill eller inte rysk.
Indikatorerna pekar mot att Putin egentligen inte kommer att stega åt sidan. Det skulle vara tråkigt om vi i framtiden kommer att säga att det demokratiska experimentet i Ryssland tyvärr blev kortvarigt.
Senaste kommentarer