Försäljning

De senaste dagarna har man kunnat ta del av en namninsamlingskampanj på sidan www.stoppautforsaljningen.nu. Där kan man skriva under en protest mot den planerade försäljningen, eller utförsäljningen i vänstertermer, av vissa statliga bolag.

För egen del kan jag inte annat än tycka att hela resonemanget mot försäljningarna bygger på bristande kunskap inom ekonomi samt en märklig syn på våra gemensamma skattepengar.

Gruppen mot försäljningen redogör noggrant för vilken positiv tillväxt dessa företag har haft under de senaste åren. Redan där har vi ett argument för att sälja bolagen. Företagen är för tillfället lönsamma och skapar stora överskott till aktieägarna i form av utdelning. Eftersom bolag normalt sett i dagsläget värderas till cirka elva gånger årsvinsten (P/E-tal) så innebär detta att staten i nuläget skulle få mycket bra betalt för bolagen. Att elva multiplicerat med en hög vinst blir mer än elva multiplicerat med ett nollresultat är enkel matematik. Varför staten skulle misslyckas med en försäljning som sker på marknadsmässiga principer är för mig helt obegripligt. Gruppen skriver att ”företagen skall säljas för en i sammanhanget liten klumpsumma”. Frågan är bara varför dessa framgångsrika företag inte skulle locka köpare som, i konkurrens med varandra, betalade ett marknadsmässigt pris? Det finns ingen som helst grund för dessa påståenden.

På en punkt tror jag att gruppen har rätt. Jag har en positiv syn på den ekonomiska utvecklingen. Det innebär att jag tror att en aktieportfölj långsiktigt kommer att ge bättre avkastning än obligationer. Det innebär också i förlängningen att jag tror att staten skulle få bättre avkastning genom att behålla företagen än att amortera på statsskulden. Men det innebär inte i sin tur att det är rätt av staten att driva företag. Aktier innebär också en hög risk och aktiekapital är just ett företags riskkapital. Hur kommer det att låta bland dessa vänstergrupper när aktieutdelningarna uteblir och bolagen istället kräver ett tillskott av kapital från ägarna för att undvika en konkurs? Det blir särskilt märkligt när man vet att dessa vänstergrupper ofta utrycker sig i negativa termer kring vad de brukar beteckna som ”börsspekulation”. Ett fenomen som man inte brukar uppskatta, men som man tydligen vill att staten skall ägna sig åt med skattebetalarnas pengar.

Eftersom motståndarna till försäljningen av de statliga bolagen verkar ha en sådan extrem tilltro till börsutvecklingen och riskaptit på investeringar, så förstår jag inte varför man inte är konsekvent i sin linje. Rimligen borde de också förespråka en utökad statlig upplåning till förmån för företagsförvärv. Varför inte starta med ett statligt uppköp av ett fint gammalt välmående bolag som SKF? Börsvärdet ligger på drygt 50 miljarder och bolaget delar ut närmare fem procent, eller 2,5 miljarder till aktieägarna. Jag tror det skulle vara en bra placering för staten. Men det innebär i sin tur inte att det är rätt. Staten är förmodligen inte den bästa ägaren för SKF och det är definitivt inte rätt att staten använder våra skattepengar till aktiespekulation.

Aktieägande skall uppmuntras och är något positivt. Däremot är det något var och en bör sköta med sitt eget kapital och där individen själv avgör risknivån. Staten bör fokusera på mer centrala frågor än att driva företag och bör inte riskera skattebetalarnas kapital på börsen. Jag har väldigt lite förståelse för vänstergruppernas motstånd till försäljningen. Deras resonemang skulle dock bli mycket mer hållbart om de också argumenterade för ett utökat statligt aktieägande. När ska vi lägga budet på SKF?

Andreas Bjerke