Ny president – ny kubapolitik
Skrivet av admin 11-03-2008
Kuba har nyligen bytt statschef. Visserligen inte genom allmänna fria val och visserligen bär den nya diktatorn samma namn som den gamle. Raul har till och från visat sig mer reformvänlig än sin skäggige bror och den närmaste framtiden får väl utvisa i vilken grad det finns substans i de orden.
Av en händelse byter även Kubas stora granne i norr statschef snart. Kanske kan det också bli startskottet för en ny Kubapolitik från USA’s sida, för inte kan man med bästa vilja i världen påstå att embargopolitiken har varit särskilt framgångsrik?
Så länge sovjetunionen fanns hade Kuba åtminstone en stor handelspartner som hade – milt uttryckt – geopolitiska intressen i regionen. Det var säkert både strategiskt och kommunikativt vettigt att hålla en ideologisk utpost så långt borta (och nära USA) under armarna.
Men det är snart 20 år sedan muren föll och även om Venezuelas oljepengar sponsrar en hel del av upprätthållandet av statsapparaten ÄR Kuba ett land med växande ekonomiska problem.
I dagsläget verkar de båda demokratiska presidentkandidaterna tyvärr inte hålla frihandel som särskilt viktigt. Obama har till och med ifrågasatt NAFTA, ett partiellt frihandelsavtal som har inneburit stora ekonomiska fördelar för hela regionen, men framförallt för Mexico där många lever i större ekonomisk trygghet än vad de skulle ha gjort utan frihandel med framförallt USA.
Republikanen John McCain däremot verkar vara en stor frihandelsvän och om någon ska ha modet och kraften att driva igenom en ny Kubapolitik så är det kanske just han.
Embargot löser inga politiska problem för USA. Därmot löser det ett signifikant sådant för den Kubanska administrationen: Alla ekonomiska problem som kommunismen fört med sig går att skylla på USA och embargot.
Genom att ta bort embargot blottläggs Kubas egna politiska misslyckande.







mars 11th, 2008 at 1:53
”Embargot löser inga politiska problem för USA. Därmot löser det ett signifikant sådant för den Kubanska administrationen: Alla ekonomiska problem som kommunismen fört med sig går att skylla på USA och embargot.”
Fast den kubanska administrationens bortförklaring är inte intellektuellt hållbar. Den är till och med skrattretande när man analyserar den närmare…
Varje gång socialisterna skyller Kubas fattigdom på embargot så argumenterar de implicit för att mer frihandel är nyckeln till rikedom (!). När de önskar avskaffade handelshinder från omvärlden så förespråkar de i själva verket mer global kapitalism (!). Snacka om ideologisk självmotsägelse!